Medgång och motgång
Jag tycks mig höra Era röster på andra sidan dataskärmen: "Nej, nu ska han filosofera igen..."
Ofta är det mycket svårare att hantera medgång än motgång.
En av de stora anledningarna är också en av orsakerna till titeln på den här bloggen. Trots allt uppstår de, mer eller mindre, storslagna drömmarna av fenomenet hybris, innan en gnutta realism hejdar tanken för ett kort ögonblick. Och trots att man vet att vissa drömmar inte är realistiska bygger de upp förväntan, till den graden att de tar över tankarna för en stund. När motgångarna kommer börjar man fokusera på verkligheten, även på fantasins lägre plan.
Även om motgång tär på självförtroendet och man kan känna sig omotiverad, finner man ändå styrkor som självdistans. Man kopplar på hjärnan och inser att det krävs mer än man har för att nå framgång. På lång sikt kan motgångar ofta få en positiv effekt. Vid plötslig medgång har man en oro att kurvan inom en odefinierad framtid kommer att ändra riktning. När väl kurvan går nedåt betecknar man det som en motgång tidigare än i en stadigt stigande utveckligskurva.
Kontentan av det jag vill säga att jag kan känna mig orolig över dessa moment av formtoppar. Försöker inbilla mig själv att detta är min egentliga normalnivå. Dream on...
Jag kände för att skriva en skrytblogg ikväll...
Ofta är det mycket svårare att hantera medgång än motgång.
En av de stora anledningarna är också en av orsakerna till titeln på den här bloggen. Trots allt uppstår de, mer eller mindre, storslagna drömmarna av fenomenet hybris, innan en gnutta realism hejdar tanken för ett kort ögonblick. Och trots att man vet att vissa drömmar inte är realistiska bygger de upp förväntan, till den graden att de tar över tankarna för en stund. När motgångarna kommer börjar man fokusera på verkligheten, även på fantasins lägre plan.
Även om motgång tär på självförtroendet och man kan känna sig omotiverad, finner man ändå styrkor som självdistans. Man kopplar på hjärnan och inser att det krävs mer än man har för att nå framgång. På lång sikt kan motgångar ofta få en positiv effekt. Vid plötslig medgång har man en oro att kurvan inom en odefinierad framtid kommer att ändra riktning. När väl kurvan går nedåt betecknar man det som en motgång tidigare än i en stadigt stigande utveckligskurva.
Kontentan av det jag vill säga att jag kan känna mig orolig över dessa moment av formtoppar. Försöker inbilla mig själv att detta är min egentliga normalnivå. Dream on...
Jag kände för att skriva en skrytblogg ikväll...
/ Markus, pessimistisk seglare (om ni förstår liknelsen)
Dessa grupparbeten...
Även om jag verkar höger nu så ska jag inte yttra mig om politik i bloggen (spekulera på ni):
Grupparbeten måste användas i mindre utsträckning än det gör i min skola nu. Varannat arbetsområde visas genom grupparbeten, och jag förstår inte varför. På en skola som LM fungerar det säkert bättre än många andra skolor, men det finns ändå alltför många undantag för att det arbetsmomentet är värt att användas så flitigt.
Antingen blir det press på kompisen, när denne har en ambition som kräver ett arbetssätt som man inte klarar av och därför får mer ansvar än det är tänkt. Eller så blir det press på en själv när man, som lite mer intresserad och/eller kunnig i området blir överambitiös och tar på sig mer arbete än man i slutändan finner tillfredsställande.
Grupparbeten är roligt som ett annorlunda metod i undervisningen, förutsatt att båda kommer överens och jobbar bra ihop, men blir alltför ofta ett moment där en eller några få tar på sig det mesta av arbetet och de andra tröttsamt surfar med. I slutändan får ju alla samma betyg ändå.
Såja, det var min lilla insändare till bloggen. Förresten, ni som gjort grupparbeten med mig; känn er inte träffade.
Pratade just lite kort med min SYSTER*. Av någon anledning kommer vi alltid in på mina studier och yrkesval.
Mina gamla journalistdrömmar har prövats en del detta året, det är nog bra att vidga sina vyer. Vad jag däremot vet att jag inte ska bli är psykolog. Upptäcker ofta den tragiska sanningen om hur bra jag är på att prata med kompisar som är nere av en eller anledning. Brukar bli en blick in i väggen och tystnad. Jag känner mig inte som en bra kompis i såna lägen, men det är kanske en i mitt fall utdragen mognadsprocess.
Hoppas nu innerligen att de kommande områdena efter sportlovet redovisas individuellt, så man slipper stressen och det dåliga samvetet. Dream on...
Grupparbeten måste användas i mindre utsträckning än det gör i min skola nu. Varannat arbetsområde visas genom grupparbeten, och jag förstår inte varför. På en skola som LM fungerar det säkert bättre än många andra skolor, men det finns ändå alltför många undantag för att det arbetsmomentet är värt att användas så flitigt.
Antingen blir det press på kompisen, när denne har en ambition som kräver ett arbetssätt som man inte klarar av och därför får mer ansvar än det är tänkt. Eller så blir det press på en själv när man, som lite mer intresserad och/eller kunnig i området blir överambitiös och tar på sig mer arbete än man i slutändan finner tillfredsställande.
Grupparbeten är roligt som ett annorlunda metod i undervisningen, förutsatt att båda kommer överens och jobbar bra ihop, men blir alltför ofta ett moment där en eller några få tar på sig det mesta av arbetet och de andra tröttsamt surfar med. I slutändan får ju alla samma betyg ändå.
Såja, det var min lilla insändare till bloggen. Förresten, ni som gjort grupparbeten med mig; känn er inte träffade.
Pratade just lite kort med min SYSTER*. Av någon anledning kommer vi alltid in på mina studier och yrkesval.
Mina gamla journalistdrömmar har prövats en del detta året, det är nog bra att vidga sina vyer. Vad jag däremot vet att jag inte ska bli är psykolog. Upptäcker ofta den tragiska sanningen om hur bra jag är på att prata med kompisar som är nere av en eller anledning. Brukar bli en blick in i väggen och tystnad. Jag känner mig inte som en bra kompis i såna lägen, men det är kanske en i mitt fall utdragen mognadsprocess.
Hoppas nu innerligen att de kommande områdena efter sportlovet redovisas individuellt, så man slipper stressen och det dåliga samvetet. Dream on...
* Studie- och Yrkes-samtalande Syster med Tankar Eller Råd
/ Markus, individuell elev
/ Markus, individuell elev
Apoteket, tandläkare och tupplur
Kändes lite konstigt när man idag beslutade sig för att kika in på Nordstan och gjorde det enda seriösa besöket på Apoteket. Det fanns inte några bra öronproppar.
Imorgon bitti ska jag till tandläkaren. Jag är lyckligt lottad, har knappt haft ett enda hål i tänderna, men jag vill ändå fundera på vad det är som gör att man blir tandläkare. Utbilda sig ett tag och sedan ägna sig åt att plåga barn och rota i käften på folk. Kanske inte direkt vad jag vill göra...
Var väldigt nära på att sova middag idag. Hejdade mig genom att läsa en bok, mina erfarenheter säger att min kropp inte mår bra av att sova middag. Mina föräldrar sover en ledig dag ca en timme mitt på eftermiddagen, då jag har börjat piggna till ordentligt. Några gånger har jag försökt att sova vid den tidpunkten, det har resulterat i illamående och en ovanlig seghet resten av dagen. Ibland förstår jag inte hur vissa fungerar.
Imorgon ska jag klara en trippel salchov på 20-minuterslektionen på Ruddalen. Dream on...
Imorgon bitti ska jag till tandläkaren. Jag är lyckligt lottad, har knappt haft ett enda hål i tänderna, men jag vill ändå fundera på vad det är som gör att man blir tandläkare. Utbilda sig ett tag och sedan ägna sig åt att plåga barn och rota i käften på folk. Kanske inte direkt vad jag vill göra...
Var väldigt nära på att sova middag idag. Hejdade mig genom att läsa en bok, mina erfarenheter säger att min kropp inte mår bra av att sova middag. Mina föräldrar sover en ledig dag ca en timme mitt på eftermiddagen, då jag har börjat piggna till ordentligt. Några gånger har jag försökt att sova vid den tidpunkten, det har resulterat i illamående och en ovanlig seghet resten av dagen. Ibland förstår jag inte hur vissa fungerar.
Imorgon ska jag klara en trippel salchov på 20-minuterslektionen på Ruddalen. Dream on...
/ Markus, tolvsovare, sjusovare, men ingen tresovare
TV4
TV4 blir mer seriösa ju mer tiden går. Vet inte om jag ska säga "tack och lov" eller "tyvärr". Fick den funderingen idag när TV4-sporten tog farväl av kalkonen, och därmed listan som har varit söndagkvällens höjdpunkt sedan jag började titta på Sporten. Det var inte utan att ögonen blev lite fuktiga.
Det märkligaste är att Peter Jihde har blivit mer saklig och tråkig sedan han kom tillbaka till TV4.
Utvecklas gör man hela tiden. Idag började jag tänka i nya banor om min musikkarriär. Satte mig vid pianot och upptäckte att det finns möjligheter att satsa på ett lite mer eget sound. Pianoackord lite åt jazzhållet, men med tyngd lite åt rockhållet. Dett kanske är den åttonde visionen jag har om min musik. Tänk att vara frilansmusiker, med många kontakter. Ha olika projekt som man slutför med massa olika musiker. Dream on...
Det märkligaste är att Peter Jihde har blivit mer saklig och tråkig sedan han kom tillbaka till TV4.
Utvecklas gör man hela tiden. Idag började jag tänka i nya banor om min musikkarriär. Satte mig vid pianot och upptäckte att det finns möjligheter att satsa på ett lite mer eget sound. Pianoackord lite åt jazzhållet, men med tyngd lite åt rockhållet. Dett kanske är den åttonde visionen jag har om min musik. Tänk att vara frilansmusiker, med många kontakter. Ha olika projekt som man slutför med massa olika musiker. Dream on...
/ Markus, flexibel musikdrömmare
Kyliga dribblingar
Det kan vara nog så jobbigt att tvingas gå upp klockan halv nio på en lördag, även om man blir lite piggare när man inser att det inte är skolan man ska gå till. Efter frukost, ombyte och en kort bil- eller busstur är man redo för fotbollsträning. Vissa dagar är man mindre motiverad än andra. Tungt skolarbete, dålig sömn eller sviter av en förkylning kan vara orsaker till bristande motivation på lördagsträning.
Idag fick jagt erfara en annan orsak, vid en typ av träning som återkommer ungefär tre gånger per år, regnväder.
Det första som slog mig var att det vid kanterna av konstgräsplanen fanns stora pölar. Varje steg blev ett plask, efter ett tag började foten plaska i 4-gradersbassängen inuti skon också. Vantarna åkte av, kalla och blytunga. En halvtimme in i träningen började kylan sprida sig lite mer, sedan mössan åkt av på grund av att jag inte kunde nicka med den. På matchspelet laddade jag varje passning som ett 20-metersskott för att den inte skulle bromsas upp av vattnet (Om jag lyckades? Dream on...). Varje steg blev en smärtsam påminnelse om att foten höll på att domna bort.
När sånt här händer finns det två alternativ: Sluta att springa och klaga över kylan, eller skratta åt den parodin på fotboll som uppstår när spelarna gör sitt bästa för att få iväg en femmeterspassning. Dittills hade jag bara använt mig av alternativ ett, men beslutade mig för att försöka le åt eländet.
Det blev en ganska rolig träning ändå. Duschens varmvatten fungerade dessutom när jag kom hem. Jag hade mjukisbyxor i byrålådan. Och som man brukar säga: Det som inte dödar, det härdar.
Ingen sovmorgon blir det imorgon heller. Klockan åtta väcker mamma mig och drar iväg mig för trumspel i kyrkan. När allt kommer kring har även det sin charm.
Bäst just nu är ändå att jag har gått upp i delad ledning i Afrikatipset nu.
Idag fick jagt erfara en annan orsak, vid en typ av träning som återkommer ungefär tre gånger per år, regnväder.
Det första som slog mig var att det vid kanterna av konstgräsplanen fanns stora pölar. Varje steg blev ett plask, efter ett tag började foten plaska i 4-gradersbassängen inuti skon också. Vantarna åkte av, kalla och blytunga. En halvtimme in i träningen började kylan sprida sig lite mer, sedan mössan åkt av på grund av att jag inte kunde nicka med den. På matchspelet laddade jag varje passning som ett 20-metersskott för att den inte skulle bromsas upp av vattnet (Om jag lyckades? Dream on...). Varje steg blev en smärtsam påminnelse om att foten höll på att domna bort.
När sånt här händer finns det två alternativ: Sluta att springa och klaga över kylan, eller skratta åt den parodin på fotboll som uppstår när spelarna gör sitt bästa för att få iväg en femmeterspassning. Dittills hade jag bara använt mig av alternativ ett, men beslutade mig för att försöka le åt eländet.
Det blev en ganska rolig träning ändå. Duschens varmvatten fungerade dessutom när jag kom hem. Jag hade mjukisbyxor i byrålådan. Och som man brukar säga: Det som inte dödar, det härdar.
Ingen sovmorgon blir det imorgon heller. Klockan åtta väcker mamma mig och drar iväg mig för trumspel i kyrkan. När allt kommer kring har även det sin charm.
Bäst just nu är ändå att jag har gått upp i delad ledning i Afrikatipset nu.
/ Markus, fotbollsspelande livsnjutare
Lirarna och amatörerna i samma lag
Det är kul att gå i samma klass som MU1. De sjunger ofta, är begåvade och tar hand om alla klassframträdanden. Idag var det MU1/SP1c som skulle ta hand om fredagsandakten i Domkyrkan. Sex stycken samhällare kom och vi hade övat in Shackles ihop med MU:arna. Det kändes ganska bra att vara en del av den kören. Jag hoppades att min ansträngda sångröst inte skulle sticka ut alltför mycket bland de mjuka tjejrösterna (det var bara två killar från vår klass som var med). Dream on...
Lite underlägsen kände man sig ändå när man stod i kören. Värre blev det när det dessutom visade sig att de hade övat in ytterligare ett par sånger. Efter andakten kom en tjej från tvåan (?) till mig och berömde vår klass för att vi var så ambitiösa. "Öh... tack, men vi samhällare gjorde inte så mycket" fick jag fram. Skönt på ett sätt, MU:arna gör grovjobbet, vi hänger bara på.
Ni är grymma!
Lördagar gillar jag. Fotbollsträning på förmiddagen och Bas på kvällen. Har man tur kanske man hinner träffa någon på eftermiddagen. Socialt och händelserikt, det gillar jag.
Hänger med rätt så bra i Afrikatipset hittills. Tyvärr leder Peter och vinner han är det tredje gången i rad en ledare vinner. Tre olika ledare, dessutom. Jag axlar spelarnas ansvar att ta upp kampen.
Jag är Julle där om ni undrar. Överallt annars är jag Markus, men i fotbollslaget är jag Julle. Jag trivs rätt bra med båda.
Har upptäckt en märklig sak. Om jag är på ett visst humör blir jag riktigt glad av deppmusik. Kan inte riktigt förklara varför.
Bästa deppalbumet just nu är Stupid Dream av Porcupine Tree.
Jag vet att jag tjatar om det där himla trädet hela tiden, men har man musikfeber* så har man.
Lite underlägsen kände man sig ändå när man stod i kören. Värre blev det när det dessutom visade sig att de hade övat in ytterligare ett par sånger. Efter andakten kom en tjej från tvåan (?) till mig och berömde vår klass för att vi var så ambitiösa. "Öh... tack, men vi samhällare gjorde inte så mycket" fick jag fram. Skönt på ett sätt, MU:arna gör grovjobbet, vi hänger bara på.
Ni är grymma!
Lördagar gillar jag. Fotbollsträning på förmiddagen och Bas på kvällen. Har man tur kanske man hinner träffa någon på eftermiddagen. Socialt och händelserikt, det gillar jag.
Hänger med rätt så bra i Afrikatipset hittills. Tyvärr leder Peter och vinner han är det tredje gången i rad en ledare vinner. Tre olika ledare, dessutom. Jag axlar spelarnas ansvar att ta upp kampen.
Jag är Julle där om ni undrar. Överallt annars är jag Markus, men i fotbollslaget är jag Julle. Jag trivs rätt bra med båda.
Har upptäckt en märklig sak. Om jag är på ett visst humör blir jag riktigt glad av deppmusik. Kan inte riktigt förklara varför.
Bästa deppalbumet just nu är Stupid Dream av Porcupine Tree.
Jag vet att jag tjatar om det där himla trädet hela tiden, men har man musikfeber* så har man.
* = förklarar det begreppet en annan gång
/ Julle, underlägsen sångare
/ Julle, underlägsen sångare
Frustration i överflöd
Det är märkligt hur ofta besvikelsen vid en förlust är större än glädjen vid en vinst...
Det är troligen årets match i svensk handboll. Sverige har helt plötsligt läge för EM-semifinal vid seger mot Tyskland och folket, iallafall jag, har laddat ända sedan matchen mot Spanien igår kväll.
Sedan kommer den stora chocken. Morgontidningen anländer och del två bekräftar skandalen: TV4 börjar inte uppsnacket förrän tio minuter innan match. Än värre blir det när sändningen går igång: Andreas Larsson konstaterar kort att Sverige ska fokusera på kontringarna, laguppställningen gås igenom i rekordfart och en liten titt på tabellen avverkas. Efter knappt tre minuter är det reklamavbrott - som varar i sju minuter. När sändningen är tillbaka ska matchen just börja.
Snacka om uppladdning.
Man blir bortskämd väldigt snabbt. Ingen hade förväntat sig att Sverige skulle tampas med de regerande matcherna om en semifinalplats. Trots det är det inget annat än seger som är möjligt i tankarna när matchen har dragit igång. Trots att förnuftet säger nej förväntar man sig vinst. Dream on... Kanske är det därför besvikelsen blir så total efteråt.
Hur smälter man 60 minuter av hopp som tvärt blir utbytt mot förtvivlan? Vissa stänger av TV-apparaten och gör något annat. Jag bestämde mig för att sitta kvar och se eftersnacket. Eftersnacket var - ca tre minuter.
Andrahandsalternativet var att sätta sig vid datorn och blogga ut sitt missnöje. Gick inte, den var upptagen. Mamma fick mig att se på Aktuellt. Efter Aktuellt hade jag fortfarande lite frustration kvar i kroppen, och beslutade mig för att öva trummor.
Blev en timmes intensiv nötning av synkningsövningar som fick mig att tänka på något annat, nämligen hur man får alla fyra lemmar att gå ihop. 22.30 gav jag upp.
Frustrationen från handbollen är borta, istället är det frustration över att trumövningarna tydligen är omöjliga att få ihop.
Orkar inte ens bli frustrerad över att mina iPod-hörlurar oförklarligt fastnade i pennfackets blixtlås och gick sönder tidigare idag. Eller att jag missar min sovmorgon imorgon.
Det är troligen årets match i svensk handboll. Sverige har helt plötsligt läge för EM-semifinal vid seger mot Tyskland och folket, iallafall jag, har laddat ända sedan matchen mot Spanien igår kväll.
Sedan kommer den stora chocken. Morgontidningen anländer och del två bekräftar skandalen: TV4 börjar inte uppsnacket förrän tio minuter innan match. Än värre blir det när sändningen går igång: Andreas Larsson konstaterar kort att Sverige ska fokusera på kontringarna, laguppställningen gås igenom i rekordfart och en liten titt på tabellen avverkas. Efter knappt tre minuter är det reklamavbrott - som varar i sju minuter. När sändningen är tillbaka ska matchen just börja.
Snacka om uppladdning.
Man blir bortskämd väldigt snabbt. Ingen hade förväntat sig att Sverige skulle tampas med de regerande matcherna om en semifinalplats. Trots det är det inget annat än seger som är möjligt i tankarna när matchen har dragit igång. Trots att förnuftet säger nej förväntar man sig vinst. Dream on... Kanske är det därför besvikelsen blir så total efteråt.
Hur smälter man 60 minuter av hopp som tvärt blir utbytt mot förtvivlan? Vissa stänger av TV-apparaten och gör något annat. Jag bestämde mig för att sitta kvar och se eftersnacket. Eftersnacket var - ca tre minuter.
Andrahandsalternativet var att sätta sig vid datorn och blogga ut sitt missnöje. Gick inte, den var upptagen. Mamma fick mig att se på Aktuellt. Efter Aktuellt hade jag fortfarande lite frustration kvar i kroppen, och beslutade mig för att öva trummor.
Blev en timmes intensiv nötning av synkningsövningar som fick mig att tänka på något annat, nämligen hur man får alla fyra lemmar att gå ihop. 22.30 gav jag upp.
Frustrationen från handbollen är borta, istället är det frustration över att trumövningarna tydligen är omöjliga att få ihop.
Orkar inte ens bli frustrerad över att mina iPod-hörlurar oförklarligt fastnade i pennfackets blixtlås och gick sönder tidigare idag. Eller att jag missar min sovmorgon imorgon.
/ Markus, frustrerad handbollsfantast
"Men... han är helt störd i huvudet ju"
Om jag blev väldigt glad när jag kom ut från skolan under den soliga gårdagen, var det motsatt effekt när regnet duggade tätt i Göteborg i eftermiddag. Tog en sväng till Bengans med spårvagn för att kolla in CD-rean som började idag.
En extra spårvagnstur på tio minuter kan räcka för att upptäcka hur folk fungerar. Det som slog mig idag var att nästan alla som pratar i mobiltelefon eller pratar med någon bredvid ofta är väldigt irriterade på någon eller något. Det är faktiskt riktigt sällan man hör någon som är riktigt glad när de pratar i mobiltelefon. Vilket tråkigt liv, kan man tycka.
Jag kan visserligen ha fel, för nog är väl jag och mina kompisar inte helt perfekta? Nej, och troligen känner jag inte mina kompisar tillräckligt väl för att veta om de ibland snackar skit om någon på spårvagnen heller.
När jag fyllde sexton år kändes det som ett stort steg mot vuxenlivet. Äntligen fick man övningsköra - och äntligen fick man ett betalkort! Efter ett par korta turer till banken fick jag Maestrokortet i handen. Den största fördelen med det är att man kan näthandla - på Ginza till exempel! Dream on... Efter att ha fyllt i alla uppgifter och äntligen skulle betala möttes jag av beskedet - Visa eller MasterCard gäller. Vuxenlivet får vänta...
Handboll är nog en av de sporter som har absolut högst underhållningsvärde, om man ser till tempo och spänning. En sådan typ av slutsekundsdrama som det var i dagens och gårdagens EM-matcher har jag inte upplevt sedan Sverige-EM 2002, i handboll. Idag gick det så långt att jag halkade och med en ljudlig duns ramlade på golvet när jag tog ett glädjesprång i TV-rummet. Jag kan förstå om vissa icke-idrottsintresserade tycker vi fans är knäppa ibland. Det är kanske oss de snackar om på spårvagnen?
Dagens skiva: då jag är inne i en Porcupine Tree-period blev det Stupid Dream idag. Överträffade mina förväntningar med råge.
En extra spårvagnstur på tio minuter kan räcka för att upptäcka hur folk fungerar. Det som slog mig idag var att nästan alla som pratar i mobiltelefon eller pratar med någon bredvid ofta är väldigt irriterade på någon eller något. Det är faktiskt riktigt sällan man hör någon som är riktigt glad när de pratar i mobiltelefon. Vilket tråkigt liv, kan man tycka.
Jag kan visserligen ha fel, för nog är väl jag och mina kompisar inte helt perfekta? Nej, och troligen känner jag inte mina kompisar tillräckligt väl för att veta om de ibland snackar skit om någon på spårvagnen heller.
När jag fyllde sexton år kändes det som ett stort steg mot vuxenlivet. Äntligen fick man övningsköra - och äntligen fick man ett betalkort! Efter ett par korta turer till banken fick jag Maestrokortet i handen. Den största fördelen med det är att man kan näthandla - på Ginza till exempel! Dream on... Efter att ha fyllt i alla uppgifter och äntligen skulle betala möttes jag av beskedet - Visa eller MasterCard gäller. Vuxenlivet får vänta...
Handboll är nog en av de sporter som har absolut högst underhållningsvärde, om man ser till tempo och spänning. En sådan typ av slutsekundsdrama som det var i dagens och gårdagens EM-matcher har jag inte upplevt sedan Sverige-EM 2002, i handboll. Idag gick det så långt att jag halkade och med en ljudlig duns ramlade på golvet när jag tog ett glädjesprång i TV-rummet. Jag kan förstå om vissa icke-idrottsintresserade tycker vi fans är knäppa ibland. Det är kanske oss de snackar om på spårvagnen?
Dagens skiva: då jag är inne i en Porcupine Tree-period blev det Stupid Dream idag. Överträffade mina förväntningar med råge.
/ Markus, vuxenwannabe
Stressblogg
Stressblogg ikväll. Dagens händelser:
Solen tittade fram för andra dagen i rad, vilket gjorde mig riktigt glad (dagens rim?).
Basket på gympan och Angélika beskrev min insats ganska träffande: "Du var helt galen ju!"
Noterade att vattenflaskan frös fast på träningen. Lite extra försäsongsstämning.
Hade hoppats på en klar seger för Sverige mot Ungern. Dream on... Hoppade upp och ner i soffan sista minuterna.
Kalabalik i stan efter misstänkta bomber och postrån. Inget som drabbade mig dock.
Tog över ledningen i Africa Cup-tipset efter Egyptens seger och 3-0 till Zambia.
Gjorde mitt bästa för att få ihop några rader blogg när jag var trött och behövde sova. God natt!
Solen tittade fram för andra dagen i rad, vilket gjorde mig riktigt glad (dagens rim?).
Basket på gympan och Angélika beskrev min insats ganska träffande: "Du var helt galen ju!"
Noterade att vattenflaskan frös fast på träningen. Lite extra försäsongsstämning.
Hade hoppats på en klar seger för Sverige mot Ungern. Dream on... Hoppade upp och ner i soffan sista minuterna.
Kalabalik i stan efter misstänkta bomber och postrån. Inget som drabbade mig dock.
Tog över ledningen i Africa Cup-tipset efter Egyptens seger och 3-0 till Zambia.
Gjorde mitt bästa för att få ihop några rader blogg när jag var trött och behövde sova. God natt!
/ Markus, i händelsernas centrum
Eurosport
Fortsatte följa "Africa Cup of Nations", som det egentligen heter, genom att kika på Nigeria - Elfenbenskusten. Kom att tänka på fenomenet Eurosport, vilket ledde till en Wikipediasökning (vad gjorde man innan man hade Wikipedia?) för att kika lite på kanalens historia.
Hittade inte så mycket där, förutom det faktum att kanalen stängdes ner vid 90-talets början till följd av att den konkurrerande kanalen Screensport fick igenom ett klagomål. Kanalen togs över av ett nytt bolag, började sända igen, blev ägare av Screensport och lade ner den kanalen. "Där fick ni smaka på er egen medicin", typ.
Jag tror det är fler än jag som får något visst i blicken när någon nämner Eurosport. Man tas tillbaka till gamla minnen, när man kom hem tlll farmor och kunde bläddra genom de främmande kanalerna på kabel-TV:n, det var inte varje dag för en villaboende tioåring. Som sportfantast, redan då, stannade jag upp när man kom till kanalplats 8 - det var sport på TV! Jag hade aldrig sett den där sporten förut, den hette trial och gick ut på att man med hjälp av en motocross skulle ta sig förbi olika hinder. På några veckor blev jag förälskad i denna idrott, och varje gång innan jag kom till farmor hade jag tittat i TV-tablån om det var någon trial på TV. Det finns fler exempel, snooker, bowls...
Killarna i laget pratade om målen de hade sett på "Eurogoals", cykelfantasterna jublade över Roberto Vacchi och att någon kanal sände Tour de France, och jag kunde inte sluta förundras över sporten trial och att Chris Härenstam kunde låta så exalterad över en gammal VM-match från 1970 som alla ändå visste hur den skulle sluta. Eurosport har skapat trender, kanska är en ny på väg när de försöker marknadsföra amerikanska ligan i lacrosse? (En sport som går ut på att tacklas och skjuta bollen i mål med en håv, för er som undrar.)
Jag nämnde nostalgimatcherna förut, där kommentatorerna låtsas vara på arenan trettio år tidigare än vad som är fallet, i en studio i Stockholm på 2000-talet. En värre sak är när de kommenterar Africa Cup i direktsändning, i en studio i Stockholm, och låtsas vara på plats. Han som rapporterade från Nigeria - Elfenbenskusten blev lite ställd när Nigeria fick ett farligt frisparksläge i första halvleken, samtidigt som vissa bildstörningar uppenbarade sig under ett fåtal sekunder. De sekunderna var dock tillräckliga för att det skulle vara omöjligt att se vad som egentligen hände med den farliga frisparken. Kommentatorn försökte rädda situationen: "... och frisparken tar i muren... och rensas undan av försvaret." Under reprisbilden en stund senare: "Oj, den där frisparken tog klockrent i ribban, det var lite svårt att se..."
Kanske ta ett steg framåt i utvecklingen och skicka kommentatorerna till arenorna? Dream on...
Det här blev en liten hyllning till Eurosport. Victoria i min klass försöker hetsa mig till att skriva om hur jobbigt det är att gå i en klass med nästan bara tjejer, men... jag gillar faktiskt tjejer. Kanske blir någon annan gång.
Hittade inte så mycket där, förutom det faktum att kanalen stängdes ner vid 90-talets början till följd av att den konkurrerande kanalen Screensport fick igenom ett klagomål. Kanalen togs över av ett nytt bolag, började sända igen, blev ägare av Screensport och lade ner den kanalen. "Där fick ni smaka på er egen medicin", typ.
Jag tror det är fler än jag som får något visst i blicken när någon nämner Eurosport. Man tas tillbaka till gamla minnen, när man kom hem tlll farmor och kunde bläddra genom de främmande kanalerna på kabel-TV:n, det var inte varje dag för en villaboende tioåring. Som sportfantast, redan då, stannade jag upp när man kom till kanalplats 8 - det var sport på TV! Jag hade aldrig sett den där sporten förut, den hette trial och gick ut på att man med hjälp av en motocross skulle ta sig förbi olika hinder. På några veckor blev jag förälskad i denna idrott, och varje gång innan jag kom till farmor hade jag tittat i TV-tablån om det var någon trial på TV. Det finns fler exempel, snooker, bowls...
Killarna i laget pratade om målen de hade sett på "Eurogoals", cykelfantasterna jublade över Roberto Vacchi och att någon kanal sände Tour de France, och jag kunde inte sluta förundras över sporten trial och att Chris Härenstam kunde låta så exalterad över en gammal VM-match från 1970 som alla ändå visste hur den skulle sluta. Eurosport har skapat trender, kanska är en ny på väg när de försöker marknadsföra amerikanska ligan i lacrosse? (En sport som går ut på att tacklas och skjuta bollen i mål med en håv, för er som undrar.)
Jag nämnde nostalgimatcherna förut, där kommentatorerna låtsas vara på arenan trettio år tidigare än vad som är fallet, i en studio i Stockholm på 2000-talet. En värre sak är när de kommenterar Africa Cup i direktsändning, i en studio i Stockholm, och låtsas vara på plats. Han som rapporterade från Nigeria - Elfenbenskusten blev lite ställd när Nigeria fick ett farligt frisparksläge i första halvleken, samtidigt som vissa bildstörningar uppenbarade sig under ett fåtal sekunder. De sekunderna var dock tillräckliga för att det skulle vara omöjligt att se vad som egentligen hände med den farliga frisparken. Kommentatorn försökte rädda situationen: "... och frisparken tar i muren... och rensas undan av försvaret." Under reprisbilden en stund senare: "Oj, den där frisparken tog klockrent i ribban, det var lite svårt att se..."
Kanske ta ett steg framåt i utvecklingen och skicka kommentatorerna till arenorna? Dream on...
Det här blev en liten hyllning till Eurosport. Victoria i min klass försöker hetsa mig till att skriva om hur jobbigt det är att gå i en klass med nästan bara tjejer, men... jag gillar faktiskt tjejer. Kanske blir någon annan gång.
/ Markus, Eurosport-fan
Afrikanska mästerskapen
Denna säsongen har jag inte tagit mitt medborgerliga ansvar och haft koll på de europeiska ligorna. Strax efter nyår bestämde jag mig för att det skulle bli ändring för det, vårt lags prestigefyllda EM-tips vankas ju till sommaren och då gäller det att vara väl förberedd. Efter en titt på hemsidan stod det klart att ryktet om mitt fotbollskunnande var i fara, tidigare än väntat. Det skulle naturligtvis bli en tipstävling till Afrikanska Mästerskapen också. Hoppas kunna vinna på instinkten. Dream on...
Inledningsmatchen mellan Ghana och Guinea var grymt underhållande (varför jag av någon anledning slumrade till vet jag dock inte). Jag hade inte förväntat mig så vild attack från båda lagen. Insåg att afrikansk fotboll är riktigt underhållande på många sätt:
Intresset för bloggen har svalnat. För mycket fotboll? Hög nördfaktor? Eller är det bara nyhetens behag som har lagt sig? Något är det som inte faller läsarna i smaken, men jag ger mig inte i första taget.
Inledningsmatchen mellan Ghana och Guinea var grymt underhållande (varför jag av någon anledning slumrade till vet jag dock inte). Jag hade inte förväntat mig så vild attack från båda lagen. Insåg att afrikansk fotboll är riktigt underhållande på många sätt:
- Det pratas mycket om läktarkultur i dessa tider. Mycket kan man säga om Afrikas läktarkultur, men glädje är det gott om. Feststämning är bara förnamnet. Speedwaytutor, massa färger och dans i överflöd präglar arrangemanget.
- Den bästa fotbollen spelas i Europa? Måhända, men den är fylld av disciplin och fokus på försvarsspelet. Under Afrikanska Mästerskapen sitter flera fotbollsanalytiker, tränare och experter och suckar över afrikanernas brist på organisation. Men underhållade är det.
- Det smäller på rätt rejält. Röda kort, heta känslor och tio minuters tilläggstid är inte ovanligt. Härligt!
Intresset för bloggen har svalnat. För mycket fotboll? Hög nördfaktor? Eller är det bara nyhetens behag som har lagt sig? Något är det som inte faller läsarna i smaken, men jag ger mig inte i första taget.
/ Markus, afrikafotbollsfan
Besvikelse...
Vad hade jag väntat mig? Kanske ett mål. Kanske till och med en seger. Dream on... Resultat: 0-2, 0-3, 0-3.
Första matchen började positivt, men GAIS gjorde ett mål med några minuter kvar. I vår iver att kvittera kom också tvåan när en halvminut återstod. Då var man inte glad, för att inte säga motsatsen till glad. Och det blev inte bättre av att tränarna förklarade efteråt att "vi kunde lika gärna ha vunnit" och "0-2 speglade inte matchbilden". Kanske sant, men som spelare i Tuve IF P-92 vet man att den kommentaren dyker upp efter de flesta matcher som vi förlorar. Förra året hände det tio gånger i serien. Det kan inte bara vara tillfälligheter och oflyt.
Iver var väl det ord som bäst kom att beskriva våra två nästa matcher.
Blev kvar i hallen efter vårt spelprogram, eftersom de andra skulle stanna kvar och titta på lagets förstagäng och därmed inte kunde erbjuda mig någon skjuts hem. Fick upp humöret något att se att åtminstone något Tuvelag är riktigt bra på inomhusfotboll. Samtidigt kunde jag inte koppla bort tanken på våra matcher.
Jag kunde heller inte sluta irritera mig på den hallen vi spelade i, Almåshallen. Liten, varm, trista omklädningsrum, total brist på uppvärmningsmöjligheter och framförallt: den ständigt flimrande lampan som befann sig ovanför mitt åskådarhuvud hela eftermiddagen.
Det är mycket man irriterar sig över när man är trött och allmänt besviken.
För övrigt verkar det som de norska EM-funktionärerna försöker psyka det svenska handbollslandslaget. Hur ska man annars tolka att de spelade den gamla fjortishiten "Rosa helikopter" när Frankrike gjorde mål?
Första matchen började positivt, men GAIS gjorde ett mål med några minuter kvar. I vår iver att kvittera kom också tvåan när en halvminut återstod. Då var man inte glad, för att inte säga motsatsen till glad. Och det blev inte bättre av att tränarna förklarade efteråt att "vi kunde lika gärna ha vunnit" och "0-2 speglade inte matchbilden". Kanske sant, men som spelare i Tuve IF P-92 vet man att den kommentaren dyker upp efter de flesta matcher som vi förlorar. Förra året hände det tio gånger i serien. Det kan inte bara vara tillfälligheter och oflyt.
Iver var väl det ord som bäst kom att beskriva våra två nästa matcher.
Blev kvar i hallen efter vårt spelprogram, eftersom de andra skulle stanna kvar och titta på lagets förstagäng och därmed inte kunde erbjuda mig någon skjuts hem. Fick upp humöret något att se att åtminstone något Tuvelag är riktigt bra på inomhusfotboll. Samtidigt kunde jag inte koppla bort tanken på våra matcher.
Jag kunde heller inte sluta irritera mig på den hallen vi spelade i, Almåshallen. Liten, varm, trista omklädningsrum, total brist på uppvärmningsmöjligheter och framförallt: den ständigt flimrande lampan som befann sig ovanför mitt åskådarhuvud hela eftermiddagen.
Det är mycket man irriterar sig över när man är trött och allmänt besviken.
För övrigt verkar det som de norska EM-funktionärerna försöker psyka det svenska handbollslandslaget. Hur ska man annars tolka att de spelade den gamla fjortishiten "Rosa helikopter" när Frankrike gjorde mål?
/ Julle, sur, trött, besviken fotbollspelare
Inomhusfotboll - stressigt nöje
Inomhusfotboll är något jag förknippar med panik, individuella misstag och femtio resultatlösa skott mitt på målvakten. Har med andra ord inte många positiva erfarenheter från den typen av spel. Ändå är inomhuscuperna de roligaste händelserna på året. Kanske just därför. Vet inte om det tekniska och intensiva spelet på små ytor passar mig. Ändå brukar jag nästan förvänta mig att göra ett par mål. Dream on...
Snickarcupen väntar imorgon. Laddar för fullt.
Sovmorgon är skönt. En titt på schemat får vårterminen visar att fredagarna kommer fortsätta att börja efter tolv. Rektorn är inte glad över att vi missar fredagsandakterna, men jag är det.
Kunde dock inte utnyttja min sovmorgon till fullo idag. Var tvungen att fixa ett foto till ett ID-kort, på en trist fotoautomat på centralen. Gick därifrån med en erfarenhet rikare: det är inte lätt att få ett bra foto på en fotoautomat.
Där sitter man, ganska trött och uttråkad, efter att ha gjort alla inställningar och en dataröst säger: "Din bild tas om fem sekunder. Le!" Är det nån gång man inte kan få till ett spontant leende så är det då. Till råga på allt blinkar man på första bilden. Paniken börjar sprida sig.
Nästa försök: Uttråkad min. Försöket efter det: Helt okej, ett till synes ironiskt leende är enda fläcken. Sista försöket försöker man tänka på något riktigt roligt. Resultatet blir två avgrunder till smilgropar. Blev den tredje bilden med det ironiska leendet.
Slog mig att man kanske laddar bäst genom att sova vid den här tidpunkten...
Snickarcupen väntar imorgon. Laddar för fullt.
Sovmorgon är skönt. En titt på schemat får vårterminen visar att fredagarna kommer fortsätta att börja efter tolv. Rektorn är inte glad över att vi missar fredagsandakterna, men jag är det.
Kunde dock inte utnyttja min sovmorgon till fullo idag. Var tvungen att fixa ett foto till ett ID-kort, på en trist fotoautomat på centralen. Gick därifrån med en erfarenhet rikare: det är inte lätt att få ett bra foto på en fotoautomat.
Där sitter man, ganska trött och uttråkad, efter att ha gjort alla inställningar och en dataröst säger: "Din bild tas om fem sekunder. Le!" Är det nån gång man inte kan få till ett spontant leende så är det då. Till råga på allt blinkar man på första bilden. Paniken börjar sprida sig.
Nästa försök: Uttråkad min. Försöket efter det: Helt okej, ett till synes ironiskt leende är enda fläcken. Sista försöket försöker man tänka på något riktigt roligt. Resultatet blir två avgrunder till smilgropar. Blev den tredje bilden med det ironiska leendet.
Slog mig att man kanske laddar bäst genom att sova vid den här tidpunkten...
/ Julle, bildskön inomhuslirare
My Fair Lady
Det är en främmande miljö som jag stegar in i. GöteborgsOperan är visserligen trevligare inredd än jag först trodde, men majoriteten av besökare är pensionärer och jag känner mig vilsen bland allt kulturfolk. Men där står dem, LM-kompisarna! Jag har kommit rätt.
På grund av vissa förmåner i skolan fick vi alltså gå på My Fair Lady för ett rabatterat pris. Jag tänker inte här ägna mig åt någon detaljerad recension, eftersom jag aldrig sett en professionell musikal live någon gång, men jag blev imponerad.
Eftersom göteborskan har en viktig roll i musikalen började jag osökt filosofera över dialekter. Jag diskuterade dialekter en gång med en Boråskompis. Jag sa att han pratar boråsiska och att det är fult. Han förnekade ooch ville byta samtalsämne.
När jag kom till Göteborg blev jag retad för min dialekt. Jag fattade ingenting och stod på mig: "Jag pratar rikssvenska!". Jag tyckte det var märkligt att kompisarna lät som de hade satt ett tuggummi i halsen när de skulle säga "i".
Med tiden har jag märkt att jag nog inte pratar rikssvenska. Samtidigt har jag svårt att säga vad det är, någon blandning kanske. Inte så bred åt något håll.
Min boråskompis kallar det jag kallar "boråsiska" för "bonnadialekt". Och enligt honom pratar han inte så. Dream on, killen...
Förnekar man för att man tycker det är fult eller är man helt enkelt inte medveten.
Spännande ämne, men nog nu.
Insåg när jag tog bussen hem ikväll att jag kanske gillar Göteborg trots allt. Samtidigt börjar Borås bli alltmer avlägset som min hemstad. Det tog sex år för mig att inse. Jag har låtit sorgearbetet ta tid.
Handbolls-EM började tydligen ikväll. Sverige vann tydligen en match. Kanske borde följas...
Markus fortsätter nu filosofera i sin säng.
På grund av vissa förmåner i skolan fick vi alltså gå på My Fair Lady för ett rabatterat pris. Jag tänker inte här ägna mig åt någon detaljerad recension, eftersom jag aldrig sett en professionell musikal live någon gång, men jag blev imponerad.
Eftersom göteborskan har en viktig roll i musikalen började jag osökt filosofera över dialekter. Jag diskuterade dialekter en gång med en Boråskompis. Jag sa att han pratar boråsiska och att det är fult. Han förnekade ooch ville byta samtalsämne.
När jag kom till Göteborg blev jag retad för min dialekt. Jag fattade ingenting och stod på mig: "Jag pratar rikssvenska!". Jag tyckte det var märkligt att kompisarna lät som de hade satt ett tuggummi i halsen när de skulle säga "i".
Med tiden har jag märkt att jag nog inte pratar rikssvenska. Samtidigt har jag svårt att säga vad det är, någon blandning kanske. Inte så bred åt något håll.
Min boråskompis kallar det jag kallar "boråsiska" för "bonnadialekt". Och enligt honom pratar han inte så. Dream on, killen...
Förnekar man för att man tycker det är fult eller är man helt enkelt inte medveten.
Spännande ämne, men nog nu.
Insåg när jag tog bussen hem ikväll att jag kanske gillar Göteborg trots allt. Samtidigt börjar Borås bli alltmer avlägset som min hemstad. Det tog sex år för mig att inse. Jag har låtit sorgearbetet ta tid.
Handbolls-EM började tydligen ikväll. Sverige vann tydligen en match. Kanske borde följas...
Markus fortsätter nu filosofera i sin säng.
/ Markus, kulturell filosof
Trött?
Ibland blir man djupare än man tänkt... Som när man skriver blogg till exempel. Eller skriver musik på gitarren.
Eller, när man sitter mittemot Angélika vid lunchbordet och hon försöker få mig prata ut om mina högst personliga angelägenheter. Naturligtvis lyckas hon, som tur är kan jag faktiskt lite på henne också. Hoppas jag.
Att jag lyckades hålla mig vaken hela skoldagen idag är ett under. På grund av att skolan hade öppet hus var man tvungen att ha lektioner till klockan 20. På eftermiddagens fransklektion satt jag tillbakalutad och försökte koncentrera mig på att hålla ögonen öppna. Kompisen som satt bredvid tittade lite förvånat på mig. "Eh... trött?" Det fick mig att piggna till. "Något..." Önskade att jag på någon onsdagsfranska kunde hålla tröttheten borta. Dream on...
All reklam är bra reklam, hävdar vissa. Jag är beredd att hålla med. För nog är det lite status att gå på en skola som är allmänt känd som en riktig skitskola. Eller?
Dagens glada överraskning: Gamla klasskamraten Malin berättade för mig att de behövde en trummis till deras blivande cover-band. Av enslump hade hon och "91:an Karlsson" kommit på samma trummis när de pratade om det. "Jag är sugen" svarade jag innan hon hade hunnit fråga.
Eller, när man sitter mittemot Angélika vid lunchbordet och hon försöker få mig prata ut om mina högst personliga angelägenheter. Naturligtvis lyckas hon, som tur är kan jag faktiskt lite på henne också. Hoppas jag.
Att jag lyckades hålla mig vaken hela skoldagen idag är ett under. På grund av att skolan hade öppet hus var man tvungen att ha lektioner till klockan 20. På eftermiddagens fransklektion satt jag tillbakalutad och försökte koncentrera mig på att hålla ögonen öppna. Kompisen som satt bredvid tittade lite förvånat på mig. "Eh... trött?" Det fick mig att piggna till. "Något..." Önskade att jag på någon onsdagsfranska kunde hålla tröttheten borta. Dream on...
All reklam är bra reklam, hävdar vissa. Jag är beredd att hålla med. För nog är det lite status att gå på en skola som är allmänt känd som en riktig skitskola. Eller?
Dagens glada överraskning: Gamla klasskamraten Malin berättade för mig att de behövde en trummis till deras blivande cover-band. Av enslump hade hon och "91:an Karlsson" kommit på samma trummis när de pratade om det. "Jag är sugen" svarade jag innan hon hade hunnit fråga.
/ Markus cover-trummis
Idrottsgalan
Varje år lika kritiserad. Om det inte är programledaren, artisterna eller Anja Pärsons klänning kan man alltid luta sig åt att den är lika tråkig, enligt "experterna". Jag ska vara helt ärlig, jag tycker att Idrottsgalan är rolig att titta på. Kan inte peka på varför, men jag antar att det har något med spänningen att göra. Och om något händer vill man gärna skryta om att man såg det i direktsändning. Jag blir dock alltid besviken vad det gäller den punkten.
Några små noteringar:
Jag hatar fördomar. Samtidigt kan jag inte låta bli att spela på dem när folk vet att jag inte är seriös. Hade en diskussion med några tjejer i klassena angående om Zlatan är värd den uppmärksamhet han får. Deras argument var "så fort Zlatan gör mål ska det alltid bli en sån grej i media" och "han står bara still och väntar på bollen". När jag efter ihärdiga försök att argumentera emot vände jag mig till Angélika och sa: "Man kan inte prata med tjejer om fotboll.". Hon tyckte uppenbarligen att det var läge att sätta dit mig och frågade mig något om mascara och vilken man ska köpa. En smashboll för mig: "Jag inser mina begränsningar och blandar mig inte in i sådana diskussioner."
Och så fick jag återigen påminnas av min klumpighet när salsa stod på programmet på idrottslektionen idag. Dels ska man hålla full fokus på alla steg, dels ska man föra tjejen också. Känns lite halvtaskigt när partnern briljerar med en härlig känsla och smidigt vickande höfter.
Skönt att göra en bra träning idag, i ösregn och vattensjuk plan. Det kommer såna toppar ibland, men i år har jag bestämt för att hålla en hög, jämn nivå året igenom. Dream on...
Några små noteringar:
- Peter Settman är förmodligen SVT:s bästa programledare sedan Peter Jihde lämnade.
- Producenten har samma humor som jag. Gunde Svans skratt var med mer än fyra gånger i rutan.
- En hel del fjäsk drabbade Charlotte Kalla efter att hon inte fick priset som årets nykomling. Stackars flicka.
- Det var intressant att höra Annika Greder-Duncan, som en av Radiosportens representanter, gång på gång kritisera Jerringprisets egentliga status. "Ja, det är ju ofta inte de bästa som får priset, utan de som är mest populära."
- Klyschornas okrönte kung Zlatan fick under galan frågan om vad han tyckte att vara en av de fem finalisterna bland Jerringprisets nominerade. "Jo, det är stort, men titta på de andra. De har gjort fantastiska prestationer med VM-guld och allt." Jag kan ha fel, men tillåt mig att ifrågasätta Zlatans kunskaper om DTM-serien.
- Zlatan såg riktigt nervös ut innan när det stod klart att det var mellan honom och Susanna Kallur det stod.
- Sven Tumba visade prov på skön självironi när han höll sitt (alldeles för långa) tacktal. "Jag har en liten fusklapp med mig... Ni kan applådera under tiden medan jag försöker läsa vad det står här."
- Antal skandalrubriker om galan i Aftonbladet och Expressen: 4. "Kysskuppen mot Charlotte Kalla" (Aftonbladet) "Vakter förde bort kändisen från Zlatan", "Raggarkuppen mot Kalla", "Sexkuppen mot paret Tumba" (Expressen)
- Svenska folket har tröttnat på Carolina Klüft. Dock, faktum kvarstår: Så överlägsen som Klüft är i sin gren i förhållande till hur stor den är slår ingen nu aktiv svensk idrottare.
Jag hatar fördomar. Samtidigt kan jag inte låta bli att spela på dem när folk vet att jag inte är seriös. Hade en diskussion med några tjejer i klassena angående om Zlatan är värd den uppmärksamhet han får. Deras argument var "så fort Zlatan gör mål ska det alltid bli en sån grej i media" och "han står bara still och väntar på bollen". När jag efter ihärdiga försök att argumentera emot vände jag mig till Angélika och sa: "Man kan inte prata med tjejer om fotboll.". Hon tyckte uppenbarligen att det var läge att sätta dit mig och frågade mig något om mascara och vilken man ska köpa. En smashboll för mig: "Jag inser mina begränsningar och blandar mig inte in i sådana diskussioner."
Och så fick jag återigen påminnas av min klumpighet när salsa stod på programmet på idrottslektionen idag. Dels ska man hålla full fokus på alla steg, dels ska man föra tjejen också. Känns lite halvtaskigt när partnern briljerar med en härlig känsla och smidigt vickande höfter.
Skönt att göra en bra träning idag, i ösregn och vattensjuk plan. Det kommer såna toppar ibland, men i år har jag bestämt för att hålla en hög, jämn nivå året igenom. Dream on...
/ Markus, galakrönikör
Miniblogg
Miniblogg idag. Hade kunnat skrivit lite längre om jag inte hade varit tvungen att gå upp tidigt imorgon, haft arbete att uträtta under tidspress, mamma tjatat varannan minut...
Slog mig idag hur oförskämt mycket ledigt man har egentligen. Terminen har knappt börjat och snart är det lov. Och efter lovet är det fadderläger. Och sedan några veckor skola innan påsk. Ja, ni fattar, jag mår bra just nu. Har massor att se fram emot.
Min största bror (åldersmässigt och på längden) gör allt han kan för att få mig att längta till hans nuvarande hemstad Berlin allra mest, dit jag åker på sportlovet. Var tveksam till en början, men börjar så sakteliga inse tjusningen med att åka till en storstad. Om det dessutom blir lite live-idrott säger jag inte nej.
I övrigt gäller plugg på sportlovet. Om ett mirakel inträffar kanske jag hinner åka på troligen årets enda skidutflykt till Ulricehamn. Dream on... Lönen kommer dock veckan efter. Medan andra kämpar med böjning av oregelbundna verb och ekonomikurvor får jag åka och träffa 30 nya konfirmandrar och mina gamla konfakompisar. Att sedan den studiemässiga börden blir dubbelt så stor när jag kommer hem är en annan sak. Den dagen, den sorgen som man säger.
Imorgon blir det summering av Idrottsgalan, nu ska jag stilla mammas oro genom att gå och lägga mig. Hon är värd det. Godnatt!
Slog mig idag hur oförskämt mycket ledigt man har egentligen. Terminen har knappt börjat och snart är det lov. Och efter lovet är det fadderläger. Och sedan några veckor skola innan påsk. Ja, ni fattar, jag mår bra just nu. Har massor att se fram emot.
Min största bror (åldersmässigt och på längden) gör allt han kan för att få mig att längta till hans nuvarande hemstad Berlin allra mest, dit jag åker på sportlovet. Var tveksam till en början, men börjar så sakteliga inse tjusningen med att åka till en storstad. Om det dessutom blir lite live-idrott säger jag inte nej.
I övrigt gäller plugg på sportlovet. Om ett mirakel inträffar kanske jag hinner åka på troligen årets enda skidutflykt till Ulricehamn. Dream on... Lönen kommer dock veckan efter. Medan andra kämpar med böjning av oregelbundna verb och ekonomikurvor får jag åka och träffa 30 nya konfirmandrar och mina gamla konfakompisar. Att sedan den studiemässiga börden blir dubbelt så stor när jag kommer hem är en annan sak. Den dagen, den sorgen som man säger.
Imorgon blir det summering av Idrottsgalan, nu ska jag stilla mammas oro genom att gå och lägga mig. Hon är värd det. Godnatt!
/ Markus, resande skolelev
Konsten att blogga
Plötsligt förstår jag en krönikörs problem... Vad ska jag skriva idag? Det är ju inget speciellt som har hänt. Äh, det får bli en lista. Eller en krönika med några korta rader om små ämnen (kom inte ihåg vad Mats Härd kallade det).
Bloggen firar en månad idag. Det är ungefär lika lång tid det har tagit för mig att inse att bloggskrivande inte är en dans på rosor, iallafall inte om man har den höga ambitionen "ett inlägg per dag". Söndagar och fredagar är sådana dagar när man ofta inte gör någonting. Det kanske är lite läxor, man kanske övar lite trummor, man kanske går i kyrkan, man kanske sitter vid datorn. Och utifrån dessa höjdpunkter under dagen ska man skriva ett inlägg som får engångsläsaren att vilja läsa igen. Det är en utmaning, men en rolig sådan. Sedan gäller det ju att lyckas med den också, varje dag så länge man skriver. Dream on...
Nu har man förbrukat denna idén också, de blir svårare för var dag som går.
Min bror (den hemmaboende) fick ett infall och kikade förbi bloggen idag. "Du är ju rolig, Markus! Jag blir riktigt förvånad!"
Trevligt att bjuda på en ny sida av mig själv efter att ha känt honom i sexton år.
Skola imorgon igen. Dags att hitta formen.
Bloggen firar en månad idag. Det är ungefär lika lång tid det har tagit för mig att inse att bloggskrivande inte är en dans på rosor, iallafall inte om man har den höga ambitionen "ett inlägg per dag". Söndagar och fredagar är sådana dagar när man ofta inte gör någonting. Det kanske är lite läxor, man kanske övar lite trummor, man kanske går i kyrkan, man kanske sitter vid datorn. Och utifrån dessa höjdpunkter under dagen ska man skriva ett inlägg som får engångsläsaren att vilja läsa igen. Det är en utmaning, men en rolig sådan. Sedan gäller det ju att lyckas med den också, varje dag så länge man skriver. Dream on...
Nu har man förbrukat denna idén också, de blir svårare för var dag som går.
Min bror (den hemmaboende) fick ett infall och kikade förbi bloggen idag. "Du är ju rolig, Markus! Jag blir riktigt förvånad!"
Trevligt att bjuda på en ny sida av mig själv efter att ha känt honom i sexton år.
Skola imorgon igen. Dags att hitta formen.
/ Markus, ojämn bloggförfattare
Ansvar
Trots att jag är trött och klockan är mycket tänkte jag ändå ta mitt ansvar och skriva blogginlägg ikväll också.
Jag känner mig som en oerfaren vuxen när jag går till banken för att registrera bankkort. När jag skriver under papper efter papper slår det mig helt plötsligt att det är försent att byta namnteckning. Någon gån i trean tränade man på sånt där. Man satt hemma med ett A4 en bläckpenna och försökte förtvivlat få till en snygg underskrift. Man gav dock upp ganska snabbt och insåg att det är ganska lång tid kvar till man blir så stor så man behöver använda det. Och här står man nu, som 16-åring, och måste ta ansvar för sin egen ekonomi. Redan?
Inledde dagen med att stiga upp tidigt för att träna fotboll med Bertil och resten av laget i ihållande och kyligt regnväder. Kände mig långt ifrån frisk, blev väldigt andfådd efter tio minuters intensiv löpning, så jag tog ansvar för min kropp; avstod från maxlöpningar och skolkade från fysen. Fick en del uträttat ändå, försökte ta ansvar genom att spela smart. Lyckades till viss del.
Åkte till Bas på kvällen, där det var mässa med Magnus Haglund (OBS! inte Elfsborgs tränare). Kort, kompakt, men härlig ändå. Mycket folk där, kanske kunde man förvänta sig lite mer tryck i lovsången. Många var kanske blyga konfirmander, det är då det gäller att ta ansvar, föregå med gott exempel och ta i ordentligt själv, men min slitna hals sa ifrån.
Blev invald i Bas styrelse. Om inte annat ger det lite status och erfarenhet. Som "snygg-George" sa: "Det ser snyggt ut när man söker jobb: "Jobbar i en ideell förening som motverkar att ungdomar är ute och super på lördagnätterna." "Kanske en försköning, men det spelar mindre roll. Att vara styrelseledamot innebär också att man får ta en del ansvar även där. Det är bra, jag borde bli van vid det.
Något som jag borde göra oftare är att ta ansvar för att gå och lägga mig tidigare på kvällarna. Dream on...
Jag känner mig som en oerfaren vuxen när jag går till banken för att registrera bankkort. När jag skriver under papper efter papper slår det mig helt plötsligt att det är försent att byta namnteckning. Någon gån i trean tränade man på sånt där. Man satt hemma med ett A4 en bläckpenna och försökte förtvivlat få till en snygg underskrift. Man gav dock upp ganska snabbt och insåg att det är ganska lång tid kvar till man blir så stor så man behöver använda det. Och här står man nu, som 16-åring, och måste ta ansvar för sin egen ekonomi. Redan?
Inledde dagen med att stiga upp tidigt för att träna fotboll med Bertil och resten av laget i ihållande och kyligt regnväder. Kände mig långt ifrån frisk, blev väldigt andfådd efter tio minuters intensiv löpning, så jag tog ansvar för min kropp; avstod från maxlöpningar och skolkade från fysen. Fick en del uträttat ändå, försökte ta ansvar genom att spela smart. Lyckades till viss del.
Åkte till Bas på kvällen, där det var mässa med Magnus Haglund (OBS! inte Elfsborgs tränare). Kort, kompakt, men härlig ändå. Mycket folk där, kanske kunde man förvänta sig lite mer tryck i lovsången. Många var kanske blyga konfirmander, det är då det gäller att ta ansvar, föregå med gott exempel och ta i ordentligt själv, men min slitna hals sa ifrån.
Blev invald i Bas styrelse. Om inte annat ger det lite status och erfarenhet. Som "snygg-George" sa: "Det ser snyggt ut när man söker jobb: "Jobbar i en ideell förening som motverkar att ungdomar är ute och super på lördagnätterna." "Kanske en försköning, men det spelar mindre roll. Att vara styrelseledamot innebär också att man får ta en del ansvar även där. Det är bra, jag borde bli van vid det.
Något som jag borde göra oftare är att ta ansvar för att gå och lägga mig tidigare på kvällarna. Dream on...
/ Markus, ansvarsfull (?) Bas-styrelseledamot
En fredagkväll att njuta av
Blev ikväll färdig med engelskarbetet. Något sent, kanske, men det är ändå ohyggligt skönt att det är klart. Ändå har jag varit flitig och jobbat hela dagen. Borde kunna planera bättre. Dream on...
Jag och min kompis Oscar har ofta väldigt djupa diskussioner på msn. Vi får lite grann fungera som psykologer åt varandra när vi berättar om våra bekymmer och problem. Det är befriande.
Förkylningen vill inte riktigt släppa. Har lite ångest inför träningen imorgon, men får prova mig fram helt enkelt.
Det här blev ännu ett oinspirerat blogginlägg. Förlåt, ska bättra mig.
Jag och min kompis Oscar har ofta väldigt djupa diskussioner på msn. Vi får lite grann fungera som psykologer åt varandra när vi berättar om våra bekymmer och problem. Det är befriande.
Förkylningen vill inte riktigt släppa. Har lite ångest inför träningen imorgon, men får prova mig fram helt enkelt.
Det här blev ännu ett oinspirerat blogginlägg. Förlåt, ska bättra mig.
/ Markus, oinspirerad bloggförfattare
Gaeliska sporter
Det kommer mer och mer nu. Idag pluggade jag koncentrerat ganska länge. Hade gärna hoppats att vårt grupparbete skulle bli klart idag. Dream on...
Har tagit reda på en massa om de underliga sporterna hurling och gaelisk fotboll, som bara är stora på Irland. Varför finns det inget sånt i Sverige? Helt fantastisk publiksport.
Dagens låt: .3 - Porcupine Tree
Dagens citat: "A text without a context becomes a pretext for a prooftext."
Dagens mest oinspirerade blogginlägg: Detta.
Har tagit reda på en massa om de underliga sporterna hurling och gaelisk fotboll, som bara är stora på Irland. Varför finns det inget sånt i Sverige? Helt fantastisk publiksport.
Dagens låt: .3 - Porcupine Tree
Dagens citat: "A text without a context becomes a pretext for a prooftext."
Dagens mest oinspirerade blogginlägg: Detta.
/ Markus, oinspirerad bloggare
Ny dag, nytt humör, nya drömmar
Jag träffar min gamla klasskamrat Diana på bussen ibland. Vi pratar om allt som är jobbigt, hur otroligt trötta vi är, hur mycket läxor vi har, vilka dumma kompisar vi har... Det är skönt att börja dagen med att prata ut med henne och inse att man inte är ensam om att vara trött när skolan är igång.
Det mesta blir faktiskt jobbigt när skolan börjar, vilket även kommer märkas i bloggen. Fick ägna mig åt en stunds eftertanke efter en lektion när jag satt och irriterade mig på en kompis som gillar att räcka upp handen och vara aktiv på lektionerna. Jag håller visserligen irritationen inom mig, men att den finns där tyder på att något är fel hos mig. Kanske en naturlig följd av skoltrötthet...
Fick ett obehagligt samtal idag. Min bror knackade på i trumrummet och stack in huvudet: "Någon som heter Fredrik Sidenvall är i telefon. Vet du vem det är?" Jag slutade med paradiddlarna för ett ögonblick. "Eh... Det är min rektor" svarade jag. Trots mitt rena samvete var jag lite spänd när jag lyfte på luren.
"Kan du ta fram din kalender?" uppmanade rektorn mig. Jag började haja. "Nej, tyvärr, den har försvunnit idag" sa jag, vilket stämde. "Jo, jag vet det. Jag har den nämligen här på expeditionen. Du kan komma förbi och hämta den imorgon."
Har gett upp studiobygget nu, eller åtminstone lagt på is. Istället har jag lagt upp en ny plan:
Jag bildar ett band, vi repar in några låtar och sedan går vi in i en riktig studio. Lägger upp låtarna på myspace, får spelningar på olika ställen i Göteborg, får en femma av Daniel Claeson i GP, skriver under ett skivkontrakt, når förstaplatsen på listorna...
Dream on...
Man kanske ska börja med att få ihop bandmedlemmarna...
Fick sån inspiration att jag fick en låtidé.
Just det ja. Det var plugg också. Och så ska man sova lite...
Det mesta blir faktiskt jobbigt när skolan börjar, vilket även kommer märkas i bloggen. Fick ägna mig åt en stunds eftertanke efter en lektion när jag satt och irriterade mig på en kompis som gillar att räcka upp handen och vara aktiv på lektionerna. Jag håller visserligen irritationen inom mig, men att den finns där tyder på att något är fel hos mig. Kanske en naturlig följd av skoltrötthet...
Fick ett obehagligt samtal idag. Min bror knackade på i trumrummet och stack in huvudet: "Någon som heter Fredrik Sidenvall är i telefon. Vet du vem det är?" Jag slutade med paradiddlarna för ett ögonblick. "Eh... Det är min rektor" svarade jag. Trots mitt rena samvete var jag lite spänd när jag lyfte på luren.
"Kan du ta fram din kalender?" uppmanade rektorn mig. Jag började haja. "Nej, tyvärr, den har försvunnit idag" sa jag, vilket stämde. "Jo, jag vet det. Jag har den nämligen här på expeditionen. Du kan komma förbi och hämta den imorgon."
Har gett upp studiobygget nu, eller åtminstone lagt på is. Istället har jag lagt upp en ny plan:
Jag bildar ett band, vi repar in några låtar och sedan går vi in i en riktig studio. Lägger upp låtarna på myspace, får spelningar på olika ställen i Göteborg, får en femma av Daniel Claeson i GP, skriver under ett skivkontrakt, når förstaplatsen på listorna...
Dream on...
Man kanske ska börja med att få ihop bandmedlemmarna...
Fick sån inspiration att jag fick en låtidé.
Just det ja. Det var plugg också. Och så ska man sova lite...
/ Markus, desperat musikvisionär
Vardagskvällarnas lidanden
Att gå till skolan idag kändes ingenting annat än naturligt. Visst, det hade varit skönt med några dagars ytterligare ledighet, men trots allt är det ändå vardagen man kommer tillbaka till. Det är inte roligt, men det är normalt.
Av någon anledning låg jag hyperaktiv länge igår och hade svårt att somna. Vaknade dessutom två timmar tidigare än jag behövde tack vare den jobbiga snuvan. Skickade ett snabbt sms till tränare Gert att jag inte kunde var med på träningen på grund av förkylningen. En minutslång process som alltid är lika svår att genomlida.
Kom till Domkyrkan där det var morgonsamling och fick återigen uppleva hur extremt konservativa LM:s andakter är. Trevligt att se lite välbekanta ansikten igen, dock.
Fick veta på svenskan att jag ihop med en klasskompis ska tala inför klassen om det oerhört diffusa ämnet kärlek. Kändes som ett omöjligt ämne att hålla ett roligt sju minuter långt tal kring.
Men detta har knappt börjat. Det stora lidandet börjar när man kommer hem.
Trött, och medveten om läxor, sätter jag mig ändå vid datorn för att kolla mail, forum, bloggar etc. Övergår sedan till att plugga vid skrivbordet. Kommer på att jag "måste" kolla en sak på datorn igen. Efter en stund inser jag att den där saken jag skulle kolla är ganska oviktig när jag dras ut i surfvågorna igen. Tröttheten som jag haft hela dagen ger sig till känna och jag går och lägger mig på sängen i några minuter.
Får ångest över läxorna igen. Förnuftet säger "plugga!", viljan säger "öva trummor!", men kroppen säger ifrån: "Vila dig lite till." Efter några minuter vinner viljan och jag sätter mig vid trumsetet. Vid tre minuters lamt spelande känner jag hur kroppen ger vika igen. Kroppen säger "ät!" och denna gången instämmer både viljan och förnuftet.
Lyssnar på "Fear Of A Blank Planet" medan jag äter och konstaterar att det är den deppigaste skivan jag har hört. Tar beslutet om att lägga i en DC Talk-platta istället. "Just Between You And Me" kommer upp.
Då börjar förvandlingen.
Då inser jag hur fantastiskt underbart allting är.
Då återfår jag motivationen.
Och jag upptäcker att kärlek kan vara så många saker, som kärleken till musiken. Lite motivation till talet.
Synd bara att klockan hunnit bli så mycket. Kanske hinner skriva åtminstone en sida till engelskarbetet. Dream on...
Detta är en kväll som återkommer alldeles för ofta i mitt liv. Den bryter sig in och påminner om att skolan är tillbaka. Och vardagskvällarnas lidanden.
Av någon anledning låg jag hyperaktiv länge igår och hade svårt att somna. Vaknade dessutom två timmar tidigare än jag behövde tack vare den jobbiga snuvan. Skickade ett snabbt sms till tränare Gert att jag inte kunde var med på träningen på grund av förkylningen. En minutslång process som alltid är lika svår att genomlida.
Kom till Domkyrkan där det var morgonsamling och fick återigen uppleva hur extremt konservativa LM:s andakter är. Trevligt att se lite välbekanta ansikten igen, dock.
Fick veta på svenskan att jag ihop med en klasskompis ska tala inför klassen om det oerhört diffusa ämnet kärlek. Kändes som ett omöjligt ämne att hålla ett roligt sju minuter långt tal kring.
Men detta har knappt börjat. Det stora lidandet börjar när man kommer hem.
Trött, och medveten om läxor, sätter jag mig ändå vid datorn för att kolla mail, forum, bloggar etc. Övergår sedan till att plugga vid skrivbordet. Kommer på att jag "måste" kolla en sak på datorn igen. Efter en stund inser jag att den där saken jag skulle kolla är ganska oviktig när jag dras ut i surfvågorna igen. Tröttheten som jag haft hela dagen ger sig till känna och jag går och lägger mig på sängen i några minuter.
Får ångest över läxorna igen. Förnuftet säger "plugga!", viljan säger "öva trummor!", men kroppen säger ifrån: "Vila dig lite till." Efter några minuter vinner viljan och jag sätter mig vid trumsetet. Vid tre minuters lamt spelande känner jag hur kroppen ger vika igen. Kroppen säger "ät!" och denna gången instämmer både viljan och förnuftet.
Lyssnar på "Fear Of A Blank Planet" medan jag äter och konstaterar att det är den deppigaste skivan jag har hört. Tar beslutet om att lägga i en DC Talk-platta istället. "Just Between You And Me" kommer upp.
Då börjar förvandlingen.
Då inser jag hur fantastiskt underbart allting är.
Då återfår jag motivationen.
Och jag upptäcker att kärlek kan vara så många saker, som kärleken till musiken. Lite motivation till talet.
Synd bara att klockan hunnit bli så mycket. Kanske hinner skriva åtminstone en sida till engelskarbetet. Dream on...
Detta är en kväll som återkommer alldeles för ofta i mitt liv. Den bryter sig in och påminner om att skolan är tillbaka. Och vardagskvällarnas lidanden.
/ Markus, skoltrött elev
Shoppingdag
Vaknade upp. Kände efter lite. Ja, jag var förkyld idag igen. Fast på ett annat sätt, jag kanske kunde åka in till stan idag. Jo, det måste jag. Sista chansen!
Låt mig förklara lite kort om min svåra situation. Jag fyller år den andra januari, vilket är ganska nära jul. När jag var yngre var det jobbigt med det datumet när föräldrarna hade en attityd som "Nu fick du inte det här i jul, men du kanske får det i födelsedagspresent istället" eller när man kom på i april att man ville ha saker, men att det var 9 månader till julafton.
Jag har inte det problemet längre. Jag köper saker själv istället. Problemet är att efter jul är det mellandagsrea och den kan man inte utnyttja eftersom man riskerar att köpa något som man kommer att få i födelsedagspresent. Mamma förbjuder mig att göra det. Efter den andra januari kan man inte gå ut heller, eftersom man ska fest med släkten några dagar senare, och då finns risken även där att få något som man redan har köpt. Sedan börjar skolan, och då är man ofta för trött för att gå runt och småkika. Alltså fanns det bara en dag kvar: idag.
Masade mig upp ur sängen och kollade busstider...
Fast med lite distans får det klassas som dagens i-landsproblem...
Bevara Bengans! Det är så mycket roligare att gå i affärer på riktigt än att gå i affärer på nätet! Och framförallt, det är så mycket roligare med fysiska cd-skivor än nedladdade filer! Av princip laddar jag inte ner musik, av flera anledningar:
Dagens skivinköp:
Porcupine Tree - Fear Of A Blank Planet
Porcupine Tree - In Absentia
In Absentia kan jag verkligen rekommendera. Det roligaste var att bonusskivan hade en låt (Drown With Me) som slog de flesta låtarna på huvudskivan. Glad överraskning!
Låt mig förklara lite kort om min svåra situation. Jag fyller år den andra januari, vilket är ganska nära jul. När jag var yngre var det jobbigt med det datumet när föräldrarna hade en attityd som "Nu fick du inte det här i jul, men du kanske får det i födelsedagspresent istället" eller när man kom på i april att man ville ha saker, men att det var 9 månader till julafton.
Jag har inte det problemet längre. Jag köper saker själv istället. Problemet är att efter jul är det mellandagsrea och den kan man inte utnyttja eftersom man riskerar att köpa något som man kommer att få i födelsedagspresent. Mamma förbjuder mig att göra det. Efter den andra januari kan man inte gå ut heller, eftersom man ska fest med släkten några dagar senare, och då finns risken även där att få något som man redan har köpt. Sedan börjar skolan, och då är man ofta för trött för att gå runt och småkika. Alltså fanns det bara en dag kvar: idag.
Masade mig upp ur sängen och kollade busstider...
Fast med lite distans får det klassas som dagens i-landsproblem...
Bevara Bengans! Det är så mycket roligare att gå i affärer på riktigt än att gå i affärer på nätet! Och framförallt, det är så mycket roligare med fysiska cd-skivor än nedladdade filer! Av princip laddar jag inte ner musik, av flera anledningar:
- Det är olagligt
- För att kunna spela låtarna i vanliga cd-spelare måste man bränna, och det orkar man sällan.
- För att bevara musikbranschen. Tänk er att alla laddar ner musik illegalt. Dagens skivbolag skulle gå under, och ersättas med internet-tjänster som kan sälja vidare musik till ett lågt pris. Eftersom detta skulle bli en mycket riskabel bransch, är de väldigt försiktiga till att satsa på oprövade kort. Färre skulle få musik som heltidsjobb och urvalet skulle bli mindre.
Dagens skivinköp:
Porcupine Tree - Fear Of A Blank Planet
Porcupine Tree - In Absentia
In Absentia kan jag verkligen rekommendera. Det roligaste var att bonusskivan hade en låt (Drown With Me) som slog de flesta låtarna på huvudskivan. Glad överraskning!
/ Markus, Compact Disc-fan
Feber och festligheter
Vaknar upp. Får en läskig känsla av att huvudet är tillknäppt. Öronen värker, liksom halsen och lymfkörtlarna. Känner mig febrig. Inser dock ganska snabbt att det troligtvis är en vanlig fökylning och att jag kan slappna av. Innan jag kommer på att jag ska ha födelsedagsmiddag med släkten. "Får väl försöka vara lite social" tänker jag. Dream on...
Har lite pengar nu sedan jul och födelsedag, blir nog en hel del skivor. Och nya öronproppar. Har en känsla av att apotekets 20-kronors inte håller i längden.
Har lite pengar nu sedan jul och födelsedag, blir nog en hel del skivor. Och nya öronproppar. Har en känsla av att apotekets 20-kronors inte håller i längden.
/ Markus, sjuk cd-suktare
Vad vår relation behövde
Det var slut ett tag. Jag hade liksom inte tröttnat, men det var inte samma glädje när vi träffades som det en gång brukade vara. Vi bråkade ofta och den enda anledningen till att jag ville träffas igen var att jag då kunde ta ut min återkommande frustration. Ja, det gick nästan så långt så att det gick över i misshandel. Men jag insåg vårt eget bästa och tog en paus. Nyårslägret blev en oas där jag kände att längtan sakta smög sig tillbaka. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle försöka igen när jag kom hem. Och jag fann en glädje i det, och vi funkade så bra tillsammans. Nu trivs vi verkligen ihop, bättre än någonsin. Jag och mitt trumset. Bönesvar, typ.
Ägnade tre timmar nere i musikrummet och gjorde lite inspelningar på min keyboard. Fick en galen inspirationskänsla och nu går jag i ett glädjerus. Och jag lovar: det är inte farligt, det händer ibland.
Kikade lite igår på vad en hemmastudio skulle kosta. Jag väljer att göra som sportcheferna, "jag vill inte kommentera några summor", men jag kan avslöja att det inte var någon rolig läsning. Visserligen ingen överraskning, men man får ändå en chock när man ser det på papper. Om det är någon som har lite tusenlappar över och har lust att investera i en framtida musiksatsning så mottages detta tacksamt. Dream on...
Kanske stannar det till en dröm ändå, men ingenting är omöjligt. Tar upp en "Åsneexpressen"-replik: "Det ordnar sig nog ska du se. Han har ju lovat att vara med oss." Så är det ju.
Ägnade tre timmar nere i musikrummet och gjorde lite inspelningar på min keyboard. Fick en galen inspirationskänsla och nu går jag i ett glädjerus. Och jag lovar: det är inte farligt, det händer ibland.
Kikade lite igår på vad en hemmastudio skulle kosta. Jag väljer att göra som sportcheferna, "jag vill inte kommentera några summor", men jag kan avslöja att det inte var någon rolig läsning. Visserligen ingen överraskning, men man får ändå en chock när man ser det på papper. Om det är någon som har lite tusenlappar över och har lust att investera i en framtida musiksatsning så mottages detta tacksamt. Dream on...
Kanske stannar det till en dröm ändå, men ingenting är omöjligt. Tar upp en "Åsneexpressen"-replik: "Det ordnar sig nog ska du se. Han har ju lovat att vara med oss." Så är det ju.
/ Markus, drömmande kompositör
Nyårslägret!
Att jag överhuvudtaget åkte dit var inte alls säkert. Jag hade väl hört det nämnas någon gång, men tänkte inte på det så konkret. Tills jag pratade med några och insåg att det var riktigt många från konfirmationsgruppen som hade ställt in siktet - på Skene! Så det bar av för mig också.
Lördag 29/12
Var lite orolig strax innan avresan. Skulle någon annan åka från Göteborg? Skulle jag stiga av på rätt hållplats? Skulle jag glömma all packning? Det visade sig att det gick bra med allting. På Nils Ericson-terminalen möttes jag av runt femton personer som skulle till samma läger, jag kände de flesta. Efter incheckningen och lunchen var det dags för avslutningsmässa (ja, jag skrev rätt), som följdes av en lek där man skulle skaka hand med nästan alla 400 deltagare och ledare. Det med vetskapen av att två sycken redan hade magsjuka. Men nej, ingen annan blev smittad under lägret. Nästan ett under bara det.
Söndag 30/12
Klockan 11.00 blev idrottshallen i Marks gymnasium ovanligt väbefolkad när alla lägerungdomar och Skenes och Kinnas församlingar från olika samfund samlades till högmässa. Bra tryck i den, som vanligt, och man kan ju anta att åtminstone några av de äldre från församlingarna tyckte det var lite märkligt att folk sträckte uppp händerna och dansade under lovsångerna. Tänk om andra kyrkor också kunde vara lika härliga. Dream on... Efter det var det dags för lägrets första bibelstudium. Tog det enklare spåret och det var nästan på konfirmationsnivå, men alla val man gör i livet blir inte helt rätt.
Lovsångsbandet.
Måndag, nyårsafton
Dagen började som vilken annan dag som helst, med gruppsamling och bibelstudium. På eftermiddagen fick man välja seminarium om man ville. Jag var på ett riktigt bra seminarium med Johannes Imberg som talade. "Våga tro på dina drömmar!" var hans budskap. Kändes verkligen som det träffade mig. Klockan 19 hade man klätt upp sig inför den fina nyårsmiddagen (blev ingen bordsdam för mig, tyvärr) och vandrade sedan ut för att titta på Credos eget storslagna fyrverkeri som tände upp ett annars dött Mark. Efter det gick vi, likt en sekt faktiskt, i fackeltåg mot Kinna Kyrka. Jag och några andra gjorde några tappra försök till att liva upp tåget med lite lovsånger, och det blev faktiskt lite glädje över det hela. Och det är ju faktiskt väldigt viktigt att det finns det när folk åker förbi med sina bilar.
Nyårsraketer.
Lägret hade varit underbart dittills, men den stora höjdpunkten var ändå gudstjänsten i Kinna kyrka. Bandet hade flyttat in i kyrkan och när klockan slog tolv började lovsångskavalkaden och alla sprang ut i mittgången och dansade och kramades. Till och med prästen Owe gick runt och kramades och förkunnade: "Man får lov att vara lite galen i kyrkan på nyår." Gudstjänsten går rakt upp som etta på listan över kyrkobesök i mitt liv. Vid klockan tre blev det till slut lite sömn.
Långt inlägg det här. Jag tar ett litet break. Om det är någon som har orkat läsa ända hit kan jag bara säga grattis, ni har troligen lärt känna en ny Markus. En sinnessjuk, galen, frikyrklig Markus. Jag vet inte om det är den korrekta bilden av mig, men kanske något åt det hållet. Ni kanske har lite svårt att förstå hur jag kan vara i sån extas över såna här saker. Det finns två alternativ: Antingen finns det något som verkligen får mig attbete mig så, eller så är jag bara galen. Jag gissar på både och. Back to business!
Tisdag, nyårsdagen
När jag vaknade på nyårsdagen märkte jag hur fantastiskt trött jag var efter gårdagens energikrävande kväll och tredje natten i rad med sex timmar på ett klassrumsgolv. Gick som en sömngångare hela dagen, med en ordentlig sveda i ögonen. Lyckades nätt och jämnt hålla mig vaken på bibelstudiet och seminariet. Sattes dessutom rejält på prov när jag dessutom av min gruppkompis fick frågan om att vara med och skådespela på kvällen, tillsammans med några andra personer jag inte kände. Det var "öppen scen" i cafeterian och vi skulle göra "biografen". Ni vet, när en kille kommer in med sin flickvän och inser att de måste sätta på två olika ändar av raden i salongen. Jag skulle spela denna pojkvän, med minst 200 som tittade. En kul upplevelse. 00.24 kunde jag sedan utropa att det var exakt 16 år sedan jag föddes, vilket de flesta tog med ett "jaha". Fick lite kramar ändå.
Onsdag 2/1
Hemresedag. Inget speciellt hände, förutom att jag fyllde år. Tur att inte så många tänkte på det, var glad att slippa födelsedagssång från alla i matsalen. Fick lite kramar ändå. Min syster Anna kom förbi med ett paket och då var det lite svårt att dölja det. Lägret avslutades med inledningsmässa (ja, jag skrev rätt) och vittnesbörd. Mässan hade sin final i själva skolbyggnadens korridor. Ganska rolig syn, tänkte jag för mig själv, när det står en gubbe i prästkläder och tittar ner på hundratals ungdomar i en skola.
Några kramar, en busstur (där jag sov halva resan i en överfylld buss) och några minuters packningskånkande senare var jag hemma i Göteborg igen. Det var som en annan värld. Och så skulle jag gå och lägga mig tidigt. Dream on... Jag la mig elva och vaknade elva dagen därpå av att pappa kom och väckte mig. Trött. Vardag. Men lov. Skönt.
PS. Bilderna har jag snattat från Viktorias bilddagbok. Jag hoppas att det var okej för henne.
Lördag 29/12
Var lite orolig strax innan avresan. Skulle någon annan åka från Göteborg? Skulle jag stiga av på rätt hållplats? Skulle jag glömma all packning? Det visade sig att det gick bra med allting. På Nils Ericson-terminalen möttes jag av runt femton personer som skulle till samma läger, jag kände de flesta. Efter incheckningen och lunchen var det dags för avslutningsmässa (ja, jag skrev rätt), som följdes av en lek där man skulle skaka hand med nästan alla 400 deltagare och ledare. Det med vetskapen av att två sycken redan hade magsjuka. Men nej, ingen annan blev smittad under lägret. Nästan ett under bara det.
Söndag 30/12
Klockan 11.00 blev idrottshallen i Marks gymnasium ovanligt väbefolkad när alla lägerungdomar och Skenes och Kinnas församlingar från olika samfund samlades till högmässa. Bra tryck i den, som vanligt, och man kan ju anta att åtminstone några av de äldre från församlingarna tyckte det var lite märkligt att folk sträckte uppp händerna och dansade under lovsångerna. Tänk om andra kyrkor också kunde vara lika härliga. Dream on... Efter det var det dags för lägrets första bibelstudium. Tog det enklare spåret och det var nästan på konfirmationsnivå, men alla val man gör i livet blir inte helt rätt.
Lovsångsbandet.
Måndag, nyårsafton
Dagen började som vilken annan dag som helst, med gruppsamling och bibelstudium. På eftermiddagen fick man välja seminarium om man ville. Jag var på ett riktigt bra seminarium med Johannes Imberg som talade. "Våga tro på dina drömmar!" var hans budskap. Kändes verkligen som det träffade mig. Klockan 19 hade man klätt upp sig inför den fina nyårsmiddagen (blev ingen bordsdam för mig, tyvärr) och vandrade sedan ut för att titta på Credos eget storslagna fyrverkeri som tände upp ett annars dött Mark. Efter det gick vi, likt en sekt faktiskt, i fackeltåg mot Kinna Kyrka. Jag och några andra gjorde några tappra försök till att liva upp tåget med lite lovsånger, och det blev faktiskt lite glädje över det hela. Och det är ju faktiskt väldigt viktigt att det finns det när folk åker förbi med sina bilar.
Nyårsraketer.
Lägret hade varit underbart dittills, men den stora höjdpunkten var ändå gudstjänsten i Kinna kyrka. Bandet hade flyttat in i kyrkan och när klockan slog tolv började lovsångskavalkaden och alla sprang ut i mittgången och dansade och kramades. Till och med prästen Owe gick runt och kramades och förkunnade: "Man får lov att vara lite galen i kyrkan på nyår." Gudstjänsten går rakt upp som etta på listan över kyrkobesök i mitt liv. Vid klockan tre blev det till slut lite sömn.
Långt inlägg det här. Jag tar ett litet break. Om det är någon som har orkat läsa ända hit kan jag bara säga grattis, ni har troligen lärt känna en ny Markus. En sinnessjuk, galen, frikyrklig Markus. Jag vet inte om det är den korrekta bilden av mig, men kanske något åt det hållet. Ni kanske har lite svårt att förstå hur jag kan vara i sån extas över såna här saker. Det finns två alternativ: Antingen finns det något som verkligen får mig attbete mig så, eller så är jag bara galen. Jag gissar på både och. Back to business!
Tisdag, nyårsdagen
När jag vaknade på nyårsdagen märkte jag hur fantastiskt trött jag var efter gårdagens energikrävande kväll och tredje natten i rad med sex timmar på ett klassrumsgolv. Gick som en sömngångare hela dagen, med en ordentlig sveda i ögonen. Lyckades nätt och jämnt hålla mig vaken på bibelstudiet och seminariet. Sattes dessutom rejält på prov när jag dessutom av min gruppkompis fick frågan om att vara med och skådespela på kvällen, tillsammans med några andra personer jag inte kände. Det var "öppen scen" i cafeterian och vi skulle göra "biografen". Ni vet, när en kille kommer in med sin flickvän och inser att de måste sätta på två olika ändar av raden i salongen. Jag skulle spela denna pojkvän, med minst 200 som tittade. En kul upplevelse. 00.24 kunde jag sedan utropa att det var exakt 16 år sedan jag föddes, vilket de flesta tog med ett "jaha". Fick lite kramar ändå.
Onsdag 2/1
Hemresedag. Inget speciellt hände, förutom att jag fyllde år. Tur att inte så många tänkte på det, var glad att slippa födelsedagssång från alla i matsalen. Fick lite kramar ändå. Min syster Anna kom förbi med ett paket och då var det lite svårt att dölja det. Lägret avslutades med inledningsmässa (ja, jag skrev rätt) och vittnesbörd. Mässan hade sin final i själva skolbyggnadens korridor. Ganska rolig syn, tänkte jag för mig själv, när det står en gubbe i prästkläder och tittar ner på hundratals ungdomar i en skola.
Några kramar, en busstur (där jag sov halva resan i en överfylld buss) och några minuters packningskånkande senare var jag hemma i Göteborg igen. Det var som en annan värld. Och så skulle jag gå och lägga mig tidigt. Dream on... Jag la mig elva och vaknade elva dagen därpå av att pappa kom och väckte mig. Trött. Vardag. Men lov. Skönt.
/ Markus, galen lägerentusiast
PS. Bilderna har jag snattat från Viktorias bilddagbok. Jag hoppas att det var okej för henne.
Årskrönikan 2007 - och en blick på 2008
Jag kan utan tvekan säga att det gångna året har varit det bästa året i mitt liv. Det har hänt fantastiskt mycket i mitt liv och jag har mycket och många att tacka för. Låt mig summera:
Året 2007 var året då jag...
... konfirmerade mig på Åh Stiftsgård och beslöt mig för att söka vidare efter tron, för att utvecklas mer och mer
... träffade otroligt många nya kompisar (jag har nästan glömt alla gamla)
... efter en lång period av ihärdigt kämpande mot skoltröttheten äntligen kom in på LM Engströms gymnasium
... lärde mig göra annat på gitarr än att spela ackorden Em, G, A och D.
... fick mitt nya härliga trumset (är osäker, var det 2007 eller 2006?)
... fick ett intresse att inte bara skriva musik, utan också spela in musik
... bestämde mig för att låta en gammal dröm gå i uppfyllelse, så jag började skriva på en konceptplatta ihop med Åh-kompisen Rebecka
... övergav en gammal kärlek för att hitta en ny, för att ge upp den, men inte sluta tänka... (nu blev det helt plötsligt väldigt krångligt och väldigt personligt)
... började blogga
... var på Elfsborg - Valencia, och i övrigt var väldigt besviken på Elfsborgs spel under säsongen
... sa till mig själv att "det här är mitt fotbollsår" men motsvarade inte riktigt förväntningarna (dream on...)
... dock gjorde säsongens första och enda seriemål efter en dryg minut på plan, på första bollkontakten, dessutom på nick!
... inte kunde sluta drömma om... allt...
Markus spekulerar:
Året 2008 blir året då jag...
... blir färdig med konceptplattan och kan spela in delar av den i min nya studio
... går en av dessa två vägar i fotbollen:
... ser en fantastisk Coldplay-konsert på Ullevi
... tröttnar på Football Manager
... tappar inspirationen till att blogga, men fortsätter, om än oregelbundet
... utvecklas en hel del på trummor och gör min första spelning ihop med några kompisar
... forskar mer i religion och upptäcker mer och mer vem Jesus var (och är)
... inte kan sluta drömma om... allt...
Borde sluta nu. Berättar om nyårslägret imorgon.
Året 2007 var året då jag...
... konfirmerade mig på Åh Stiftsgård och beslöt mig för att söka vidare efter tron, för att utvecklas mer och mer
... träffade otroligt många nya kompisar (jag har nästan glömt alla gamla)
... efter en lång period av ihärdigt kämpande mot skoltröttheten äntligen kom in på LM Engströms gymnasium
... lärde mig göra annat på gitarr än att spela ackorden Em, G, A och D.
... fick mitt nya härliga trumset (är osäker, var det 2007 eller 2006?)
... fick ett intresse att inte bara skriva musik, utan också spela in musik
... bestämde mig för att låta en gammal dröm gå i uppfyllelse, så jag började skriva på en konceptplatta ihop med Åh-kompisen Rebecka
... övergav en gammal kärlek för att hitta en ny, för att ge upp den, men inte sluta tänka... (nu blev det helt plötsligt väldigt krångligt och väldigt personligt)
... började blogga
... var på Elfsborg - Valencia, och i övrigt var väldigt besviken på Elfsborgs spel under säsongen
... sa till mig själv att "det här är mitt fotbollsår" men motsvarade inte riktigt förväntningarna (dream on...)
... dock gjorde säsongens första och enda seriemål efter en dryg minut på plan, på första bollkontakten, dessutom på nick!
... inte kunde sluta drömma om... allt...
Markus spekulerar:
Året 2008 blir året då jag...
... blir färdig med konceptplattan och kan spela in delar av den i min nya studio
... går en av dessa två vägar i fotbollen:
- Slutar som följd av mycket skolarbete, minskad trivsel i laget och en stängd frysbox som blir svår att ta sig ifrån
- Gör min bästa säsong på länge, känner mig vältränad och gör bra insatser i de flesta matcher
... ser en fantastisk Coldplay-konsert på Ullevi
... tröttnar på Football Manager
... tappar inspirationen till att blogga, men fortsätter, om än oregelbundet
... utvecklas en hel del på trummor och gör min första spelning ihop med några kompisar
... forskar mer i religion och upptäcker mer och mer vem Jesus var (och är)
... inte kan sluta drömma om... allt...
Borde sluta nu. Berättar om nyårslägret imorgon.
/ Markus, återblickare och framåtblickare
Tillbaka - som 16-åring!
Tillbaka från ett helt underbart nyårsläger! Glad, men pigg? Dream on... Antalet sömntimmar har inte varit många och jag tänker därför gå och lägga mig tidigt ikväll. Är för övrigt lite äldre idag än jag var igår. Är nämligen 16 år idag, en ny episod i mitt liv börjar! Kanske väntar ett år med bilkörning, lägerliv, musik och... ja, vem vet?
Har ni tur så kommer det två blogginlägg imorgon. Ett med 2007 års årskrönika, signerad bloggförfattaren, och eventuellt ett inlägg med massor av intryck från nyårslägret. Men först ett försök att ta igen antalet sovtimmar. God natt!
Har ni tur så kommer det två blogginlägg imorgon. Ett med 2007 års årskrönika, signerad bloggförfattaren, och eventuellt ett inlägg med massor av intryck från nyårslägret. Men först ett försök att ta igen antalet sovtimmar. God natt!
/ Markus, trött 16-åring
