Dessa grupparbeten...
Även om jag verkar höger nu så ska jag inte yttra mig om politik i bloggen (spekulera på ni):
Grupparbeten måste användas i mindre utsträckning än det gör i min skola nu. Varannat arbetsområde visas genom grupparbeten, och jag förstår inte varför. På en skola som LM fungerar det säkert bättre än många andra skolor, men det finns ändå alltför många undantag för att det arbetsmomentet är värt att användas så flitigt.
Antingen blir det press på kompisen, när denne har en ambition som kräver ett arbetssätt som man inte klarar av och därför får mer ansvar än det är tänkt. Eller så blir det press på en själv när man, som lite mer intresserad och/eller kunnig i området blir överambitiös och tar på sig mer arbete än man i slutändan finner tillfredsställande.
Grupparbeten är roligt som ett annorlunda metod i undervisningen, förutsatt att båda kommer överens och jobbar bra ihop, men blir alltför ofta ett moment där en eller några få tar på sig det mesta av arbetet och de andra tröttsamt surfar med. I slutändan får ju alla samma betyg ändå.
Såja, det var min lilla insändare till bloggen. Förresten, ni som gjort grupparbeten med mig; känn er inte träffade.
Pratade just lite kort med min SYSTER*. Av någon anledning kommer vi alltid in på mina studier och yrkesval.
Mina gamla journalistdrömmar har prövats en del detta året, det är nog bra att vidga sina vyer. Vad jag däremot vet att jag inte ska bli är psykolog. Upptäcker ofta den tragiska sanningen om hur bra jag är på att prata med kompisar som är nere av en eller anledning. Brukar bli en blick in i väggen och tystnad. Jag känner mig inte som en bra kompis i såna lägen, men det är kanske en i mitt fall utdragen mognadsprocess.
Hoppas nu innerligen att de kommande områdena efter sportlovet redovisas individuellt, så man slipper stressen och det dåliga samvetet. Dream on...
Grupparbeten måste användas i mindre utsträckning än det gör i min skola nu. Varannat arbetsområde visas genom grupparbeten, och jag förstår inte varför. På en skola som LM fungerar det säkert bättre än många andra skolor, men det finns ändå alltför många undantag för att det arbetsmomentet är värt att användas så flitigt.
Antingen blir det press på kompisen, när denne har en ambition som kräver ett arbetssätt som man inte klarar av och därför får mer ansvar än det är tänkt. Eller så blir det press på en själv när man, som lite mer intresserad och/eller kunnig i området blir överambitiös och tar på sig mer arbete än man i slutändan finner tillfredsställande.
Grupparbeten är roligt som ett annorlunda metod i undervisningen, förutsatt att båda kommer överens och jobbar bra ihop, men blir alltför ofta ett moment där en eller några få tar på sig det mesta av arbetet och de andra tröttsamt surfar med. I slutändan får ju alla samma betyg ändå.
Såja, det var min lilla insändare till bloggen. Förresten, ni som gjort grupparbeten med mig; känn er inte träffade.
Pratade just lite kort med min SYSTER*. Av någon anledning kommer vi alltid in på mina studier och yrkesval.
Mina gamla journalistdrömmar har prövats en del detta året, det är nog bra att vidga sina vyer. Vad jag däremot vet att jag inte ska bli är psykolog. Upptäcker ofta den tragiska sanningen om hur bra jag är på att prata med kompisar som är nere av en eller anledning. Brukar bli en blick in i väggen och tystnad. Jag känner mig inte som en bra kompis i såna lägen, men det är kanske en i mitt fall utdragen mognadsprocess.
Hoppas nu innerligen att de kommande områdena efter sportlovet redovisas individuellt, så man slipper stressen och det dåliga samvetet. Dream on...
* Studie- och Yrkes-samtalande Syster med Tankar Eller Råd
/ Markus, individuell elev
/ Markus, individuell elev
Kommentarer
Trackback
