Frustration i överflöd
Det är märkligt hur ofta besvikelsen vid en förlust är större än glädjen vid en vinst...
Det är troligen årets match i svensk handboll. Sverige har helt plötsligt läge för EM-semifinal vid seger mot Tyskland och folket, iallafall jag, har laddat ända sedan matchen mot Spanien igår kväll.
Sedan kommer den stora chocken. Morgontidningen anländer och del två bekräftar skandalen: TV4 börjar inte uppsnacket förrän tio minuter innan match. Än värre blir det när sändningen går igång: Andreas Larsson konstaterar kort att Sverige ska fokusera på kontringarna, laguppställningen gås igenom i rekordfart och en liten titt på tabellen avverkas. Efter knappt tre minuter är det reklamavbrott - som varar i sju minuter. När sändningen är tillbaka ska matchen just börja.
Snacka om uppladdning.
Man blir bortskämd väldigt snabbt. Ingen hade förväntat sig att Sverige skulle tampas med de regerande matcherna om en semifinalplats. Trots det är det inget annat än seger som är möjligt i tankarna när matchen har dragit igång. Trots att förnuftet säger nej förväntar man sig vinst. Dream on... Kanske är det därför besvikelsen blir så total efteråt.
Hur smälter man 60 minuter av hopp som tvärt blir utbytt mot förtvivlan? Vissa stänger av TV-apparaten och gör något annat. Jag bestämde mig för att sitta kvar och se eftersnacket. Eftersnacket var - ca tre minuter.
Andrahandsalternativet var att sätta sig vid datorn och blogga ut sitt missnöje. Gick inte, den var upptagen. Mamma fick mig att se på Aktuellt. Efter Aktuellt hade jag fortfarande lite frustration kvar i kroppen, och beslutade mig för att öva trummor.
Blev en timmes intensiv nötning av synkningsövningar som fick mig att tänka på något annat, nämligen hur man får alla fyra lemmar att gå ihop. 22.30 gav jag upp.
Frustrationen från handbollen är borta, istället är det frustration över att trumövningarna tydligen är omöjliga att få ihop.
Orkar inte ens bli frustrerad över att mina iPod-hörlurar oförklarligt fastnade i pennfackets blixtlås och gick sönder tidigare idag. Eller att jag missar min sovmorgon imorgon.
Det är troligen årets match i svensk handboll. Sverige har helt plötsligt läge för EM-semifinal vid seger mot Tyskland och folket, iallafall jag, har laddat ända sedan matchen mot Spanien igår kväll.
Sedan kommer den stora chocken. Morgontidningen anländer och del två bekräftar skandalen: TV4 börjar inte uppsnacket förrän tio minuter innan match. Än värre blir det när sändningen går igång: Andreas Larsson konstaterar kort att Sverige ska fokusera på kontringarna, laguppställningen gås igenom i rekordfart och en liten titt på tabellen avverkas. Efter knappt tre minuter är det reklamavbrott - som varar i sju minuter. När sändningen är tillbaka ska matchen just börja.
Snacka om uppladdning.
Man blir bortskämd väldigt snabbt. Ingen hade förväntat sig att Sverige skulle tampas med de regerande matcherna om en semifinalplats. Trots det är det inget annat än seger som är möjligt i tankarna när matchen har dragit igång. Trots att förnuftet säger nej förväntar man sig vinst. Dream on... Kanske är det därför besvikelsen blir så total efteråt.
Hur smälter man 60 minuter av hopp som tvärt blir utbytt mot förtvivlan? Vissa stänger av TV-apparaten och gör något annat. Jag bestämde mig för att sitta kvar och se eftersnacket. Eftersnacket var - ca tre minuter.
Andrahandsalternativet var att sätta sig vid datorn och blogga ut sitt missnöje. Gick inte, den var upptagen. Mamma fick mig att se på Aktuellt. Efter Aktuellt hade jag fortfarande lite frustration kvar i kroppen, och beslutade mig för att öva trummor.
Blev en timmes intensiv nötning av synkningsövningar som fick mig att tänka på något annat, nämligen hur man får alla fyra lemmar att gå ihop. 22.30 gav jag upp.
Frustrationen från handbollen är borta, istället är det frustration över att trumövningarna tydligen är omöjliga att få ihop.
Orkar inte ens bli frustrerad över att mina iPod-hörlurar oförklarligt fastnade i pennfackets blixtlås och gick sönder tidigare idag. Eller att jag missar min sovmorgon imorgon.
/ Markus, frustrerad handbollsfantast
Kommentarer
Trackback
