Julles sommar!

Det var slut ett tag. Jag hade liksom inte tröttnat, men det var inte samma glädje när vi träffades som det en gång brukade vara. Vi bråkade ofta och den enda anledningen till att jag ville träffas igen var att jag då kunde ta ut min återkommande frustration. Ja, det gick nästan så långt så att det gick över i misshandel. Men jag insåg vårt eget bästa och tog en paus. Nyårslägret blev en oas där jag kände att längtan sakta smög sig tillbaka. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle försöka igen när jag kom hem. Och jag fann en glädje i det, och vi funkade så bra tillsammans. Nu trivs vi verkligen ihop, bättre än någonsin. Jag och mitt trumset. Bönesvar, typ.

Ägnade tre timmar nere i musikrummet och gjorde lite inspelningar på min keyboard. Fick en galen inspirationskänsla och nu går jag i ett glädjerus. Och jag lovar: det är inte farligt, det händer ibland.

Kikade lite igår på vad en hemmastudio skulle kosta. Jag väljer att göra som sportcheferna, "jag vill inte kommentera några summor", men jag kan avslöja att det inte var någon rolig läsning. Visserligen ingen överraskning, men man får ändå en chock när man ser det på papper. Om det är någon som har lite tusenlappar över och har lust att investera i en framtida musiksatsning så mottages detta tacksamt. Dream on...

Kanske stannar det till en dröm ändå, men ingenting är omöjligt. Tar upp en "Åsneexpressen"-replik: "Det ordnar sig nog ska du se. Han har ju lovat att vara med oss." Så är det ju.